Det är en politisk sensation.
En person som aldrig valts till ett politisk uppdrag och med ett nybildat parti bakom sig går vidare i ett franskt presidentval.
Kosmopoliten Emanuel Macron sällar sig till framgångståget med unga, liberala politiker som Kanadas premiärminister Justin Trudeau och Hollands Mark Rutte. De bemöter högerpopulister med optimism och oklara politiska program, men med frihetlig tillförsikt som uppenbarligen lockar yngre och välutbildade väljare.
LÄS MER: Så slutade första omgången i franska valet
Macron har samlat 250.000 medlemmar till sin rörelse En Marche!. Det är dubbelt så många medlemmar som det regerande socialistpartiet har. Och Emanuel Macron har lyckats med konststycket att vara insider – vad gäller utbildning, klass och förmögenhet – och outsidern som kritiserar eliten för att vara trött, korrupt och sakna svar på frågorna om hur Frankrikes ekonomiska kris och höga arbetslöshet ska brytas.
Han säger sig vara höger; han vill avreglera den franska arbetsmarknaden och banta byråkratin, höja pensionsåldern, främja handel och företagande.
Men han vill också driva en klassisk vänsterpolitik och bevara den generösa välfärd- och flyktingpolitiken.
Ett politiskt vågspel
Men han har inte levererat några övertygande svar hur han ska lyckas med detta .
Det är också ett politiskt vågspel – säger man sig vara både höger och vänster, tillhöra eliten men samtidigt stå utanför – så riskerar man att få svårt att bygga allianser.
Och det är just viljan och förmågan att bygga allianser som Macron betonat under sin valkampanj.
Med sin bakgrund som stenrik affärsman som utmanar eliten men samtidigt en liberal, frihandelsvänlig humanist så förkroppsligar han på ett närmast kusligt sätt de två olika egenskaper hos president Trump och president Obama som bar dem till deras valsegrar.
Vann sin lärares hjärta
Den personliga sagan kring Emanuel Macron har också fascinerat väljarna.
Han blev som 15-åring djupt förälskad i sin 24 år äldre lärarinna och efter år av tålmodig övertalning vann han hennes hjärta .
De är sen många år ett par. De som känner honom säger att det är talande för hans starka driv.
Etablissemanget i ruiner
Vinner han, vilket alla opinionsmätningar tyder på, över Marine Le Pen den sjunde maj så riskerar han att precis som Barack Obama bli en vältalig men politiskt isolerad president. Särskilt som han inte har ett parti att luta sig emot.
När Frankrike nu rustar sig för ett ödesval så ligger etablissemangets partier i ruiner.
LÄS MER: Socialistpartiets val ett brakfiasko – Hamon långt efter
Aldrig tidigare har det franska högerpartiet republikanerna hamnat utanför andra omgången i ett franskt presidentval. Aldrig tidigare har socialisterna gjort ett sådant katastrofval.
Mittfältet lämnades öppet
De traditionella partierna tycks också ha förlorat på sin djärva idé att förnya nomineringsprocesserna.
Det här var första gången partierna lät alla som vill rösta om partiernas presidentkandidater i öppna primärval.
Det ledde till att en kandidat på yttersta vänstern, Benoît Hamon, ställdes mot en konservativ katolik, François Fillon. Två ytterlighetspolitiker fick svårt att attrahera partiernas kärnväljare.
Benoît Hamon gjorde en blek valrörelse, Fillon jagades av politiska skandaler.
Det gjorde att mittfältet stod vidöppet – något Emanuel Macron skickligt utnyttjat.
Le Pen: En gåva att möta Macron
I den nya tid vi lever där nationalism och protektionism slåss mot globalism och öppenhet så fortsätter vi se hur politiska kartor ritas om i land efter land.
Höger-/vänsterskalan blir allt mindre relevant, väljarna röstar efter helt andra kriterier.
– Det vore en gåva att få möta Macron i en andra omgång. Man kan inte drömma om en tydligare idékollision. Ett möte mellan en sådan ogenerad globalist som honom och en patriot som mig vore idealiskt, sa Marine Le Pen till nyhetsbyrån AP.
Det beskriver de två skilda världsbilder som nu ställs mot varandra i en andra valomgång.
Folkomröstning om EU
Valet den sjunde maj blir också indirekt en folkomröstning om EU.
Marine Le Pen pekar på hur Frankrikes handelsbalans lidit av eurointrädet medan det gynnat tysk exportindustri. Hon vill lämna euro-samarbetet och ha en folkomröstning om Frankrike ska lämna EU, en ”Frexit”.
Macron däremot har en positiv syn på EU- fransmännen får därmed två tydliga men skilda visioner om Frankrikes framtida relation till EU att förhålla sig till.
Blankröster gynnar Le Pen
Fram till valet den sjunde maj kommer känslorna att vara på helspänn.
En av Europas mest framgångsrika högerpopulister har tagit sig ända fram till en andra presidentvalsomgång.
Hur många av de som röstade på vänsterkandidaten Jean- Luc Mélenchon kan tänka sig att rösta på Macron i andra omgången?
Röstskolk eller blankröster kommer att gynna Marine Le Pen.
Kommer hackare störa utgången?
Vad händer om Frankrike drabbas av en ny, större terrorattack? Vad händer om Emanuel Macron drabbas av en politisk skandal, någon han hittills varit förskonad från?
Och vad gör Vladimir Putin?
Putin vill absolut se Marine Le Pen vinna valet. Macron var den enda av de fyra finalisterna som har en Rysslandskritisk politik på sin agenda.
Kommer hackare i de ryska trollfabrikerna försöka styra utgången av det franska presidentvalet?
Det är nya och relevanta frågor i den nya, osäkra politisk tid vi befinner oss.