På riktigt har psykologer djupintervjuat tyska väljare inför valet, enligt ett urval som speglar partisympatierna i landet. Och det är ingen upplyftande bild som tecknas: en stark känsla av att vara förlorare, av oro och besvikelse på politiken. Tre år med en ständigt bråkande regeringskoalition med socialdemokraterna, de gröna och liberalerna har lämnat en besk eftersmak hos de flesta tyskarna.

”De var väl egentligen sin egen opposition”, uttryckte en av mina grannar saken när regeringen till slut störtade samman i november förra året.

Nu verkar tyskarna längta efter en stark ledarfigur som kan få fart på landets ekonomi igen, som kan styra upp invandringen och laga landets vittrande infrastruktur. Tidigare lyckades många hålla ute problemen från sina egna hem. När man stängde om sig kunde man lämna problemen utanför dörren. Idag tränger sig kön av problem in i hemmen, i privatekonomin och i allt hetare diskussioner med de närmaste.

”Högt intresse för valet”

I samtalen med psykologerna önskar sig tyskarna någon som kan leva upp till titeln krishanterare. Men bland personerna som frontar partierna i det här valet finns ingen som riktigt uppfyller detta. Och trots att engagemanget och intresset inför det här valet är högre än förra gången, så är det med en känsla av vanmakt som många går och röstar på söndag.

Något särskilt illavarslande som framkommer där i psykologens soffa är upplevelsen att sitta på en tunna med krut med en allt kortare stubin där en explosion rycker allt närmre. Det som kan släcka stubinen vore om valet gav en politik med en tydlig riktning, oavsett de intervjuades olika politiska preferenser, med mer pragmatiska lösningar. Och politiker som ägnar sig mindre åt taktik och maktspel än idag.

Om man nu ska lyssna på den tyske patienten, alltså.