Recep Tayyip Erdoğans kritiker talar om hans taktik att ”rösta tills resultatet stämmer”. Dagens resultat är en upprepning av valet i juni då hans parti AKP förlorade majoriteten. Då lät han utlysa ett nyval till i november för att ”korrigera felen i valet”. Det var i sammandrag så han såg på sitt partis dåliga valresultat i juni.

AKP har en egen majoritet i parlamentet. Även om man i röstetal ligger på 49,2 procent får man 316 av 550 mandat, enligt den turkiska statliga tv:n TRT. Det är en stor uppgång. I valet i juni fick AKP bara knappt 41 procent. Jämfört med valet 2011 ligger man dock en halv procent efter.

Ökad makt

Med hjälp av detta valresultat kan Erdoğan formellt inte inleda en process att öka sin egen makt. Men det är möjligt att han kan få stöd från en del medlemmar i det högernationella MHP för att få till stånd ett förslag om ändring av konstitutionen som sedan kan gå vidare till folkomröstning. För det krävs 330 röster.

Mitt i triumfen är detta alltså ett nederlag för Erdoğan. Han har inte nått sitt mål att enkelt kunna stärka sin makt. Men han lyckades med att rädda AKP undan ännu ett nederlag. Det är ingen tvekan om att det är han som vunnit segern åt sitt parti. Och stärkt sin makt.

Det kan dock betyda att presidenten i fortsättningen – även om han inte får ökad makt – kommer att blanda sig i regeringens politik och på så sätt i praktiken skaffa sig mer makt.

Vi kan också få uppleva en ökad polarisering i landet. Erdoğans AKP:s valrörelse kan sägas ha inlett en sådan utveckling, när det talades om ”trogna” och ”otrogna”, ”vi” och ”de”.

Stora problem

Nu har hans taktik alltså lyckats. Det är förmodligen den osäkra situationen i Turkiet som gjort att AKP:s tal har gått hem om att bara AKP kan garantera stabilitet i landet. Och det skedde med ett högt valdeltagande – 87,3 procent.

Eftersom den högernationalistiska partiet MHP ser ut att gå bakåt kraftigt är det tydligt att taktiken att vädja till nationalistiska känslor – bland annat genom kriget mot PKK – också har gått hem.

Turkiet står inför många problem just nu. Det handlar om det återupptagna kriget mot kurdiska PKK i sydöstra delen av landet. Det handlar om att terroristorganisationen IS nu börjar genomföra attentat inne i Turkiet, som ju upplåtit baser för USA:s attacker mot IS. Det handlar om den osäkra situationen vid den turkisk-syriska gränsen.

Inskränkta rättigheter

Men det finns också en annan kris, som Erdoğan själv frammanat. De ständiga inskränkningarna av mänskliga rättigheter som yttrandefriheten. Massmedier trakasseras och hotas. Presidenten började som en reformpolitiker men beskylls nu för att vara allt mer auktoritär, vilket är en omskrivning för att han visar diktatoriska tendenser. Demokratin är klart hotad i Turkiet.

Valet har ju egentligen inte handlat om presidenten utan om parlamentet. Men Erdoğans mål har varit att vinna en AKP-majoritet i parlamentetet så att han kan stärka presidentens makt. I dag har han bara representativa funktioner. Men han vill alltså utöka presidentens makt på parlamentets bekostnad.

Med tanke på hans allt mer auktoritära stil är det många som fruktar att demokratin kommer att inskränkas ytterligare med en ännu mäktigare president.

Presidentens mål är att sitta vid makten år 2023 då Turkiet firar sitt hundraårsjubileum som stat.

Oro för instabilitet

Trots valrörelsen har Erdoğan-regimen inte dragit sig för att plötsligt ta över två regimkritiska tidningar bara ett par dagar för valet. De senaste månaderna har yttrandefriheten i Turkiet ytterligare inskränkts – en dyster men logisk fortsättning av presidentens mediepolitik de senaste åren.

Det kurdiska partiet HDP får 10,5 procent. I förra valet fick HDP 13,1 procent. Det måste få minst tio procent för att komma in i parlamentet.  Även här har Erdoğans taktik gått hem: Man har lyckats sätta HDP i samband med det likaså kurdiska PKK. Resultatet har blivit att HDP har minskat.

Med tanke på opinionsmätningarna har omvärlden varit orolig för att Turkiet skulle bli instabilt och att man till och med skulle tillgripa en tredje valomgång.

EU har en samtalspartner

För EU kan valet därför sägas betyda att man vet vem man ska samtala med om flyktingpolitiken. EU har – i hög grad ledd av förbundskansler Angela Merkel, som besökte honom mitt under valrörelsen – inlett en charmoffensiv mot Erdoğan och Turkiet. EU anser att Turkiet spelar en nyckelroll i EU:s strävanden att hejda flyktingströmmen från bland annat Syrien.

I dessa förhandlingar kan man misstänka att Turkiet ställer hårdare krav nu. Troligen kommer man att ställa krav på EU som innebär att unionen dämpar sin kritik mot inskränkningarna av rättigheter och mot regeringens kurdpolitik. Krav kommer också att ställas på att skynda på processen om ett EU-medlemskap för Turkiet.

Stor utlandsskuld

Turkiet står dessutom inför enorma ekonomiska problem. Företagens utlandsskulder är enorma. Också staten har en jättelik utlandsskuld.

Bankerna kan riskera stora problem när USA väntas höja räntan. De stora skuldsättningen var Erdoğans sätt att öka välståndet och vinna väljare.