Det handlar om makt, politik och – förstås – pengar.

SVT har pratat med Per Jönsson, redaktör på utrikespolitiska institutet och mellanösternexpert, för att försöka reda ut begreppen.

Varför ingriper inte FN eller NATO militärt, som man gjorde i Libyen?

-Det enkla svaret är därför att Ryssland och Kina använder sitt veto i FN:s säkerhetsråd för att blockera tuffa beslut, säger Per Jönsson.

Varför?

-De länderna accepterar inte vad man kallar för yttre inblandning i inre angelägenheter. Det skulle kunna slå tillbaka på dem själva, eftersom de har egna inre konflikter. Ryssland exempelvis i Tjetjenien och Kina bland annat i Tibet. Dessutom anser de sig grundlurade av det som hände i Libyen. Man gick med på ett visst militärt ingripande, för att skydda civilbefolkningen, men det blev betydligt mer, säger Per Jönsson.

Så Ryssland vill inte låta sig luras igen. Dessutom har Ryssland sin enda stora örlogsbas utanför landets gränser i syriska Tartus. Den ligger mycket strategiskt i östra Medelhavet och för Ryssland är stabilitet i Syrien en garant för att behålla sin viktiga hamn. Men frågan är om NATO skulle ingripa även om Ryssland inte använde sitt veto.

”USA och EU varken vill eller kan ingripa”

USA:s militär går på knäna efter de utdragna konflikterna i Irak och Afghanistan och skulle förmodligen inte mäkta med ännu ett krig. Dessutom är krigen rejält impopulära på hemmaplan och Obama har ett presidentval att tänka på i höst.

Och i Europa råder som bekant ekonomisk kris. Under insatsen i Libyen fick England, Frankrike och Danmark slut på ammunition efter två månader och fick låna av USA. Det finns helt enkelt inte resurser.

-Om ett år eller så kanske läget är ett helt annat. Europa har hämtat sig ur krisen, presidentvalet i USA är avklarat och den amerikanska militären har fått hämta andan. Men som det är just nu så kan man säga att det ryska vetot ger USA och EU en förevändning att slippa ingripa militärt, vilket de i praktiken varken vill eller kan göra, säger Per Jönsson.

Ryssland sitter på nyckeln

Om ett militärt ingripande är uteslutet återstår politiska påtryckningsmedel. De ekonomiska sanktionerna har hittills inte bitit på Assads regim. Det är Ryssland som sitter på nyckeln nu.

Landet har sedan Sovjetunionens dagar en nära och vänskaplig relation med Syrien. Ryssland bidrar ekonomiskt till bland annat infrastrukturprojekt och är dessutom den i särklass största vapenleverantören till Syrien. Så när Ryssland pratar, lyssnar Bashar al-Assad.

-Putin vill göra comeback i Mellanöstern. Efter 20 års förödmjukelser i regionen ser man nu chansen att komma tillbaks som en stor spelare, som man en gång i tiden var. Idag vädjar alla till Ryssland. Det är en remarkabel omsvängning, säger Per Jönsson.

”Man kan inte både få slut på våldet och avsätta Assad”

-Man kan säga att NATO, Turkiet med flera har två mål: Att störta Assad-regimen och få slut på blodbadet. Men man kan inte få båda utan militärt ingripande. Att bara störta Assad skulle kunna leda till ett utdraget och blodigt inbördeskrig. Och kanske en ännu värre, islamistisk, regim. Alltså får man välja. Det är där Annans fredsplan kommer in, säger Per Jönsson.

FN-sändebudet Kofi Annans fredsplan går i korthet ut på vapenvila, att Syrien släpper in internationella observatörer och att Assadregimen sätter sig och förhandlar med delar av oppositionen.

Hittills har vapenvilan misslyckats. Men fördelen med Annans plan är att den stöds av nästan alla inblandade parter. Hela FN:s säkerhetsråd, inklusive Kina och Ryssland, har sagt ja till planen. Efter påtryckningar från Ryssland har Assad-regimen också accepterat den.

Också oppositionen var till en början positiv. Men för några veckor sedan hoppade den väpnade grenen, Fria Syriska Armén, av.

Rysslands krav: Sluta stödja oppositionen

I helgen höll Rysslands utrikesminister Lavrov en presskonferens där han redogjorde för landets hållning i Syrien-frågan. Då ställde han krav på att väst måste sluta stödja oppositionen och att Iran ska bjudas in till förhandlingsborden.

-De som har allra störst förmåga att påverka Syrien är förmodligen Iran. Men det är helt otänkbart för USA att förhandla med dem, säger Per Jönsson.

”Det lugnar nog ner sig om några veckor”

Västländerna menar att de inte stödjer den väpnade oppositionen med vapen. Det är inte helt sant, menar Per Jönsson.

-Vi stödjer dem moraliskt, ekonomiskt och indirekt, via vissa arabländer, också militärt.

Här finns en möjlighet till eftergift som skulle kunna dämpa våldet.

-Vi i väst har ett högt tonläge. Vi måste inse att vi är i diplomatiskt underläge. Vi måste välja. Ska vi få bort Assad så blir det mycket mer blod. Min gissning är att vi får krypa till korset tills vidare och skruva ner målsättningarna. Förmodligen kommer vi acceptera en del ryska krav och strypa tillförseln av vapen till gerillan.

Det skulle kunna leda till att Syrien släpper in betydligt fler FN-observatörer. Assad blir kvar, men våldet avtar.

-Det kan nog hålla på några veckor eller kanske månader till, men sen lugnar det nog ner sig tills vidare, gissar Per Jönsson.