När EU-ländernas ministrar och beslutsfattare sammanfattade det senaste EU-valet, i maj 2014, var suckarna tunga.
– Det råder ingen tvekan om att många populister, euroskeptiker och till och med nationalistiska partier nu kliver in i EU-parlamentet, sade Tysklands dåvarande utrikesminister Frank-Walter Steinmeier i tysk tv.
Nationellt satt ändå de etablerade partierna stadigt vid makten. Även om eurokrisen hade tärt hårt på förtroendet för de styrande var det fortfarande ytterst få som var i koalition med eller ens behövde luta sig mot stöd från diverse missnöjes- och populistpartier.
Flyktingkrisen
Efter brexitkris och flyktingkris och terrorkris är dock situationen annorlunda.
Med åtta månader kvar till nästa EU-val, i maj 2019, har fler och fler ytterlighetspartier tagit plats bland de beslutande. Framför allt är det missnöje över hur flykting- och migrantsituationen har hanterats som har fått partierna på den yttersta högerkanten att växa.
I både Italien och Österrike har partier från ENF – EU-parlamentets mest invandrings-, islam- och EU-fientliga partigrupp – blivit regeringspartier, efter att ha inlett samarbeten med mer traditionella högerpartier.
Ensamma greker
Även en rad partier i de aningen mindre EU- och invandringsfientliga partigrupperna EFDD och ECR har fått en starkare ställning, både i och utanför sina regeringar. Sverigedemokraterna är långt ifrån ensamma om att växa i opinionen. I Tyskland pressar AFD på. Dansk folkeparti har tungt inflytande i Danmark. Och i östra Europa rör sig partier som polska Lag och rättvisa, bulgariska Gerb och ungerska Fidesz klart mer utåt än inåt.
På yttersta vänsterkanten har samtidigt tillväxten varit sämre, åtminstone när det gäller regeringsinflytande. Socialdemokratiska partier har föredragit att samarbeta med miljöpartier, liberaler eller till och med konservativa, snarare än att luta sig åt vänster.
Fortfarande är grekiska Syriza med Alexis Tsipras i spetsen det enda vänsterpartiet i regeringsställning i hela EU. Samtidigt växer ändå många V-partier i opinionen – oftast på S-märkta partiers bekostnad.
Ytter mot ytter?
Inför nästa års EU-val och utnämnande av en ny EU-kommission bäddar utvecklingen för ett rejält förändrat EU om både EU-parlament och medlemsländer fortsätter att flytta sig från mitten ut mot högerkanten.
En tydligt ideologisk valkampanj är att vänta.
– Vi jobbar för att bli den främsta parlamentsgruppen inom EU och för att glömma den socialistiska parabeln som har skapat arbetslöshet och osäkerhet, sade Italiens inrikesminister Matteo Salvini efter ett möte med andra ytterhögerpartier i början av september.
– Vi ska bekämpa nyliberalismen och högerflygeln. Vi ska stärka de solidariska och europeiska värderingarna, lovade i sin tur Tsipras i ett tal inför EU-parlamentet bara några dagar senare.