– Det blir som en drog, du drabbas av passionen.
Den som pratar är den franske rapparen Jazzy Bazz. Och passionen han talar om är den som han och andra Ultras i Paris – fotbollslaget Paris Saint Germains hängivna/fanatiska supportrar – känner för sin klubb.
Men Jazzy Bazz talar inte om Zlatans Paris Saint Germain, han talar om en svunnen tid:
– När jag tänker på den tiden känner jag lukter, ett enormt oväsen. I PSG är det svårt att vara annat än nostalgisk, för det som fanns, finns inte längre, säger han.
Upplöste supporterklubbar
Det var 2010 som allt ändrades för PSG:s supportrar, och det skedde över en natt. Två av Paris stökiga klackar, Boulogne – med rasistiska inslag – och Auteuil – med antirasistisk hållning – drabbade samman. En person dog, ihjälsparkad.
Klubben som tolererat klackarna – alltför länge, enligt vissa – upplöste supporterföreningarna, portade stora supportergrupper, förhindrade större sällskap att boka biljetter tillsammans, höjde biljettpriserna och förbjöd alkoholförsäljning vid arenan.
Var åtgärderna verkligen nödvändiga, frågar vi förre PSG- ordföranden Charles Villeneuve.
– Absolut. Det finns ingen tvekan om det. I dag kan man i lugn och ro gå med sin familj på en PSG-match, säger Charles Villeneuve.
Tjäna på dialog
Sex år efter händelserna är fortfarande stora grupper av supportrar portförbjudna.
– Visst har vi oss själva att skylla. Men efter så lång tid skulle nog alla tjäna på en dialog, säger Jazzy Bazz.
Vad Jazzy Bazz syftar på är den ibland mycket loja stämning som råder på PSG:s läktare sedan utrensningen av de mest hängivna supportrarna.
– De qatariska ägarna har förvandlat arenan till ett Disneyland, säger en annan Ultra, tecknaren Guillaume Warth, som skildrat supporterlivet inifrån i sin bok ”Supporters”.
– Du konsumerar, sätter dig och viftar lite med en flagga och är tyst. Om det ska bli stämning så måste den här turbulenta sidan få finnas med. Med öl, lukten av urin på toaletterna, det är smutsigt och väldigt levande, på en och samma gång, säger han.
Återvänder inte
Medan supportrar demonstrerar utanför Qatars ambassad mot PSG:s hårda supporterpolitik, så är Warth och Jazzy Bazz mer desillusionerade:
– Jag ser dem på tv ibland. Jag var visserligen där för ett tag sedan, men gillade det inte. Jag bara gnällde om att det var bättre förr, så det blir nog tv för mig, säger Jazzy Bazz.
Guillaume Warth har plockat ned en modell av PSG:s hemmaarena Parc des Princes från hyllan i det café som han dekorerat med en väggmålning till PSG-fansens ära.
– Och du återvänder inte dit, frågar vi och pekar på modellen.
– Nej, det tänker jag aldrig göra. Även om jag innerst inne skulle njuta av att få uppleva en kväll på Parc des Princes.