– Man kan säga att Tove Janssons texter och särskilt Muminböckerna genomsyras av queerhet. Det här förekommer på en strukturell nivå, hur hela Mumindalen är konstituerad. Man kan vara lite normbrytande där, säger Mia Österlund, professor i litteraturvetenskap på Åbo akademi.

– Det är en till synes kärnfamilj, men den är så genomsläpplig. Alla karaktärer som dyker upp är välkomna.

Queertolkningarna kom sent

Enligt Österlund gjordes queertolkningar av Janssons verk förvånansvärt sent.

– Det är först tio år sedan, när man firade Tove Janssons 100-årsdag, då började man lite mer öppet tala om detta. Men jag tror att man inifrån queervärlden såg dessa teman tidigare än vad den breda allmänheten gjorde.

Hunden som inte gillade hundar

Som ett exempel lyfter Österlund fram en gemensam paneldiskussion tillsammans med Mark Levengood.

– Levengood berättade att han hade hittat en hälsning i en serie av Jansson, som handlar om en hund vars problem är att den inte gillar andra hundar, utan katter.

Dagens forskning lyfter fram undertoner

Enligt Österlund kan queerforskningen idag avslöja undertoner och motiv i konsten, som inte alltid kunde visas öppet vid tidpunkten som verken gavs ut.

– Man kan säga att Tove Janssons verk sammantagna leker med det här – att visa och dölja dessa undertoner. Nu har hon växt till en överskuggande queerikon som finns överallt i det finska samhället tillsammans med Tom of Finland.

I viden visar Mia Österlund hur queertematiken går att avläsa ur Tove Jansson karaktärer.