KAJ återvände till Vörå och skrev historia. Med vinsten i Melodifestivalen hamnade medieljuset på ett gäng finlandssvenskar som avviker från det vanliga, vars språk skiljer sig från andra kända språk, och som inte har kulturell släkt eller förmögenhet i bakgrunden.

”Våra pojkar fick äntligen synas”

Christian ”Kike” Bertell, som har kommenterat Melodifestivalen för finskspråkig publik på Yle i flera år, beskriver händelsen som en seger särskilt för österbottningarna.

– Vi tittar alltid på Melodifestivalen från sidan av, men vi är aldrig med. Vi skulle aldrig ha trott att vi skulle vara med i Sveriges största musikprogram, och dessutom vinna det!

Två världars overkliga möte

Journalisten Jens Finnäs bor i Stockholm och kommer från Österbotten. Enligt honom är KAJ:s seger symboliskt viktig för de svenskspråkiga i Österbotten, där två verkligheter möts – världen som finns utanför dörren, och världen som följs i svensk tv:

– Alla österbottningar har minst lika bra kunskap om Melodifestivalen som svenskarna. Vi tittar på Melodifestivalen, men vi kan aldrig rösta i den. Därför betyder denna seger så mycket!

Flera lager av osynlighet för svenskspråkiga i Österbotten

Finlandssvenskar i Österbotten upplever sig vara osynliga på flera olika sätt. Jens Finnäs säger att gruppen är helt osynlig både för svenskar, men även för Finlands majoritetsbefolkning, det vill säga finskspråkiga finländare.

– Om människor överhuvudtaget har kunskap om att finlandssvenskar existerar, består de kulturella referenserna av Tove Jansson, Jörn Donner, Mark Levengood och Alexander Stubb. Men de är avlägsna och främmande för de svenskspråkiga i Österbotten. KAJ däremot beskriver en helt annan del av finlandssvenskarna, långt från den kulturella – och ekonomiska eliten.