Årets pris handlar om nya metoder för att beskriva komplexa system och att kunna förutsäga deras långsiktiga beteende. De är svåra att förstå, eftersom de kännetecknas av slump och oordning.

Syukuro Manabe har tittat på jordens klimat och visade hur ökad koldioxidhalt i atmosfären ger upphov till högre temperatur på jordytan.

Lade grunden för dagens klimatmodeller

Han ledde under 1960-talet utvecklingen av fysikaliska modeller för jordens klimat, och var den förste att utforska samspelet mellan strålningsbalansen och den vertikala transporten av luftmassor. På det sättet lade han grunden för utvecklingen av dagens klimatmodeller.

Senare skapade Klaus Hasselmann en modell där väder och klimat kopplades samman. På så vis kunde frågan besvaras om varför klimatmodeller kan vara pålitliga trots att vädret är omväxlande och kaotiskt.

Hans metoder har använts för att visa att temperaturökningen i atmosfären beror på mänskliga utsläpp av koldioxid.

Finns ingen tvekan om att människan påverkar klimatet

– Det ger ett ytterligare bevis på att vetenskapen har mognat och att vi vet att mänskligheten påverkar klimatsystemet. Det finns ingen tvekan längre, säger Johan Deliang Chen, professor i fysisk meteorologi och naturgeograf.

Tredje pristagaren, Giorgio Parisi, upptäckte omkring 1980 ”dolda mönster i oordnade komplexa material”.

De här upptäckterna beskrivs som de viktigaste bidragen inom teorin för komplexa system, och gör det möjligt att på ett matematiskt precist sätt förstå och beskriva många olika och till synes helt slumpmässiga material och fenomen. Och detta inte bara inom fysiken, utan även inom områden som matematik, biologi, neurovetenskap och maskininlärning.´

Forskar om fågelsvärmar

Parisi har till exempel forskat om hur fåglar flyger i formation.

– Har du ett system som är så komplext kan du sedan tillämpa det, till exempel på hur starar flyger i formation, säger Mats Larsson, ledamot i Nobelkommittén.

– Det är återigen så att det är växelverkan mellan par av starar. Det är inte en ledare och sedan de andra som följer, utan det är en ”självorganiserad” effekt.

När SVT når Parisi på telefon är han glad över beskedet. 

– Jag är väldigt glad för att kommittén uppmärksammar det här ämnet. Jag har fått mycket stöd i min forskning, framförallt från mina samarbetspartner på fältet som gjort min forskning möjlig. Tack till alla som stöttat mig, säger Giorgio Parisi.

Han säger också att det är viktigt att forskarnas röster blir hörda.

– Annars kommer vi att stå inför en katastrof i framtiden, avslutar han.