Anledningen till att vi människor är så pass smarta som vi faktiskt är, beror bland annat på att den del av hjärnan som kallas på neocortex är extra utvecklat hos oss.
Neocortex är den yttersta delen av vår hjärnbark och skulle kanske kunna jämföras med jordens jordskorpa. Det består av sex lager nervceller och bidrar mycket till hur väl vi människor är på att tänka och ingå i olika sociala konstellationer, men är även viktig för vår syn och hörsel.
Utvecklingen av neocortex hos oss människor beror delvis på en mutation i en gen i vår arvsmassa – där endast ett av ungefär 3,1 miljarder baspar, som tillsammans bildar vår dna-sträng, förändrades.
Utvecklad kopia av fem miljoner år gammal gen
Genen som fick den här mutationen kallas för ARHGAP11B. Den varianten som alla vi moderna människor har har förmodligen uppstått för mellan 500 000 och 5 miljoner år sedan och återfinns även i arvsmassan från exempelvis neandertalare.
Den här genen är från början är en sorts bättre kopia av en annan gen: ARHGAP11A.
– Det här vet vi att det händer i naturen emellanåt: det skapas en kopia av en gen men originalet finns kvar och kan fortsätta med det den är bra på. På den nya kopian kan det då uppstå mutationer som antingen finns kvar eller sållas bort under evolutionen, säger Claes Wadelius, professor vid institutionen för genetik och patologi vid Uppsala universitet.
Bidrar till fler nervceller
Den här nya genvarianten ligger bakom ett protein som bland annat visade sig vara effektivt för att få hjärnceller att dela på sig. Genen har alltså i förlängningen sett till så att vi fick fler hjärnceller, som alltså kan ha fått neocortex i vår hjärna att växa sig större och smartare. Allt tack vare en enda förändring på 3,1 miljarder.
– Det är häftigt för här belyser man ett biologiskt fenomen om hur hjärnan trimmas genom evolutionen. Det är en spännande process där den här mutationen verkar ha varit en av komponenterna, säger Claes Wadelius.
Referens: Marta Florio et al. A sinlge splice site mutation in human-specific ARHGAP11B causes basal progenitor amplification. Science Advances, 2016. DOI: 10.1126/sciadv.1601941