På Gävle högskola forskas det för att utveckla ett exoskelett. Det ska ge extra styrka för att hjälpa äldre som har svårt att röra sig.

Universitetsadjunkten Janne Grenholm provgår den senaste uppdaterade modellen.

Extra styrka

– Känslan är att man plötsligt får hjälp, på så sätt påminner det lite grann om att cyklar på en elcykel. Men det känns fortfarande krångligt, jag känner mig smidigare utan exoskelettet.

Janne Grenholm närmar sig pensionsåldern. Han har reflekterat över vad ett exoskelett skulle kunna innebära för honom och hans vänner som är en del av den åldrande befolkningen i Europa.

– Det skulle vara en möjlighet att gå på fjälltur eller komma ut i skogen och plocka svamp. Jag skulle få hjälp att höja livskvalitén. Men jag hoppas att det tar några år innan jag behöver dra på mig de här, säger han och tittar ner på sina ben som rör sig mekaniskt, ett steg i taget.

Hjälp i hemmet

Att kunna gå på fjällturer ligger inte högst upp på forskarnas prioriteringslista. I dag räcker batteriet i maximalt 20 minuter och det första steget är att hjälpa äldre i hemmet, säger professor Magnus Isaksson – en av forskarna i projektet:

– Det kommer att börja med att en person som har svårt att röra sig får hjälp att resa sig från fåtöljen, att kunna hämta ett glas vatten eller gå till badrummet.

Sedan tidigare finns exoskelett i till exempel industrin som klarar tunga lyft. Det finns även lättare modeller som ska hjälpa människor att gå. De kostar däremot hundratusentals kronor, upp mot en miljon. Här är tanken att det ska bli mycket billigare. 

Psykologiska utmaningar

– Det skelett vi har här har vi lagt ungefär 60 000 kronor på, för en prototyp. Målet är att komma ner under 20 000 kronor med en färdig produkt och det är väldigt billigt jämfört med vad som finns i dag, säger Magnus Isaksson.

Fortfarande gissar han att det är åtminstone fem till tio år kvar innan det finns en färdig produkt. Det är inte enbart tekniska utmaningar kvar, som att allting ska bli mindre och lättare. Utmaningarna är också psykologiska.

– Människan kan vara lite rädd ibland för teknik. Här krävs det att du tar på dig en maskin med motorer som rör dina leder, säger Magnus Isaksson.