Forskarnas upptäckt väcker nu nytt hopp för människor som förlamats efter en skada på ryggmärgen.
– Det är ett principiellt genombrott. Det säger professorn i neurobiologi Lars Olsson om studien som publiceras i den ansedda tidskriften Science nu ikväll.
Som i all sådan här forskning använder man råttor. Råttorna har fått allvarliga skador på ryggmärgen vid två olika platser och detta har förlamat råttornas bakdelar.
Det forskarna gjort är att kombinera olika metoder på ett nytt sätt. Dels har man injicerat en coctail av olika kemikalier i den skadade delen av ryggmärgen. Dessutom har ryggmärgen fått elektriska impulser, och det här har återupplivat och aktiverat ryggmärgen igen.
Men detta räcker inte för att få råttan att viljestyrt kunna röra benen igen. För att lyckas med det måste hjärnan kunna sända signaler förbi den skadade delen i ryggmärgen till den nu återuppväckta delen.
Ny typ av träning
Och det här har forskarna faktiskt lyckats med genom en ny typ av träning. Råttorna har hängts upp i en ställning och fått träna sina bakben, först på rullband för att få igång rörelserna. Men tricket är alltså att få råttan att använda sin egen vilja och på så sätt styra benen.
Därför har forskarna låtit ställningen bara stödja råttan så att den kunnat hålla sig upprätt. Samtidigt har råttan lockats att ta sig framåt med hjälp av godis i andra änden av en ramp.
Genom upprepad träning har råttan till sist lyckats med detta och till och med kunnat ta sig uppför trappor och över hinder.
– Det som hänt är att hjärnan skapat nya kopplingar till ryggmärgen, säger neurologen Gregoire Courtine, som är huvudförfattare till studien. Dessutom har vi sett hur nervtrådar börjat växa ut igen över det skadade området vilket lett till att hjärnan kunnat skicka signaler förbi skadan och ner till den del av ryggmärgen som styr benen.
Mänskliga studier om några år
Det här är ett genombrott i arbetet med att försöka läka ryggmärgsskador, och forskarna tänker inleda studier på människor inom några år.
– Det är en mycket viktig studie, säger Lars Olsson. Det finns inget som säger att den här typen av träning och metoder inte skulle kunna fungera även på människor, men det gäller att inte hoppas för mycket ännu trots allt, menar han.
Och kritik finns mot den här typen av studier. Forskaren Claes Hultling, som själv är ryggmärsskadad och arbetar med att hjälpa andra skadade till ett bättre liv varnar för att tro för mycket på den här typen av forskning.
– Det gäller att lära sig att leva fullt ut med sin skada och inte kasta ut pengar på oprövade metoder som kanske bara leder till nya besvikelser för den som är skadad, säger han.
Se debatt i Gomorron Sverige fredag den 1 juni kl 6.50.