Covid-19, sars och mers är bara några exempel på dödliga pandemier som kommer från fladdermöss. Därför måste vi rikta mer forskning på att förstå fladdermöss om vi vill stoppa virusutbrott i framtiden. 

Det hävdar Daniel Streicker, ekolog på Glasgows universitet och Amy Gilbert, biolog på ett amerikanskt forskningscenter, i en ny artikel publicerad i Science. 

Åke Lundkvist som är virusforskare på Uppsala universitet håller med om att det saknas forskning. I Sverige finns det bara ett fåtal forskningsprojekt som fokuserar på fladdermöss.

– Jag tror inte att världen har hunnit med att förstå hur viktigt det är. Det kan för mig som är zoonos- och virusexpert sedan trettio år vara lite förvånande. Varför lär vi oss inte? Undrar Åke Lundkvist. 

Fladdermöss sprider virus 

Den fridlysta fladdermusen som tros ha funnits i ungefär 60 miljoner år bär på särskilt många farliga virus. De drabbas oftast inte själva och sprider därför virus lättare.

– Just för att de är gamla arter har de samlat på sig en massa virus. Det finns ett tiotusentals virus i de här arterna som vi inte ens känner till, säger Åke Lundkvist. 

Vad behöver vi göra? 

Gen-editering med den nu Nobelprisade Crispr Cas-9 metoden kan bli aktuellt i framtiden. Det innebär att de gener som är immuna mot viruset kopieras. Liknande experiment görs nu på möss som sprider borrelia.  

Ett annat alternativ är att ge vaccin till fladdermöss som de sedan sprider till varandra. Men Åke Lundkvist menar att det först krävs enormt mycket mer forskning. 

– Det här coronaviruset som härjar nu är det tredje inom sjutton år. Så länge vi fortsätter att bli fler och fler människor och tränga ihop vilda djur och tamdjur med människor så kommer det här att hända oftare och oftare tror jag, säger Åke Lundkvist.