Världens mest undersökta glaciär, Storglaciären i Kebnekaise, har förlorat 30 % av sin volym sedan 1910. År 1946 började de första vetenskapliga studierna göras. Sedan dess har man mätt tillskotten i form av vintersnö och förlusten av is i form av smältning, man har kartlagt isens inre, mätt vattentryck och på andra sätt lärt känna glaciären utan och innan.

Bara sedan 1946 har glaciären blivit nära 20 meter tunnare i genomsnitt och flera hundra meter kortare. De största förändringarna skedde mellan 1940 och 1950. Men under 80- och 90-talen växte faktiskt glaciären till följd av en kraftigt ökad nederbörd på vintern. Storglaciären blev då på tio år nära 5 meter tjockare i genomsnitt, men sedan mitten av 90-talen sker nu en obönhörlig tillbakagång.

All avsmältning kan inte skyllas på att människan förändrar klimatet. I början av seklet skedde avsmältningen säkert till följd av naturliga klimatförändringar. Men på senare tid är kopplingen tydligare till de klimatförändringar som anses vara skapade av människan. Det är främst de mildare somrarna som får glaciären att sakta krympa.

Om nuvarande klimat står sig kommer glaciären att bli tunnare för varje år. Men den kommer inte att helt smälta bort på mycket länge. Idag är isen 250 meter tjock i de övre partierna och där lägger sig uppåt 8-10 meter snö varje vinter.

Men i ett ännu längre perspektiv går vi med stor säkerhet mot en ny istid. Om tio tusen år kommer Storglaciären växa till och välla ut i Tarfaladalen, och hela Skandinavien kommer så småningom att täckas av en kilometertjock is.

Imorgon öppnas den sista kunskapsluckan här på svt.se/vetenskap.