Humlorna i experimentet fick dricka vatten från två olika platser. På den ena platsen hade forskarna målat blått för att det skulle likna en blå blomma, och tillsatt socker till vattnet som humlorna fick dricka. Den andra platsen var grön och var innehållslös, vilket gjorde att humlorna på sikt struntade i att flyga in där.

Humlorna fick vid ett senare tillfälle närma sig en tredje plats där färgen istället var grönblå. Detta för att göra humlorna osäkra på huruvida det fanns något gott att dricka där inne eller inte. När man slumpmässigt gav socker till humlorna, visade det sig att de sockerdrickande humlorna var snabbare på att flyga dit och landa.

Det är lätt att tro att detta beror på att de sockerdrickande humlorna helt enkelt fick mer energi. Men efter att forskarna undersökt den tanken, såg de att det inte var avgörande. Istället verkar det som att de helt enkelt blivit mer positiva i sin bedömning av den grönblåa blomman; att de blivit mer entusiastiska tack vare att belöningssubstansen dopamin hade förhöjts.

– Jag tycker det är intressant att det här positiva känslotillståndet verkar spilla över på en ny aktivitet, inte helt olikt hur det fungerar för oss människor. Sedan är det ju självklart svårt att veta hur humlan upplever tillståndet rent subjektivt, säger Erik Svensson, professor i evolutionär ekologi vid Lunds universitet.

Evolutionärt bra eller dåligt?

I ett annat försök bytte forskarna ut den svårtolkade blomman mot en spindel, som är vanligt förekommande i humlornas miljö. Det visade sig att även i det här fallet var den sockerdrickande humlan snabbare på att skaka av sig ”rädslan” som spindeln hade orsakat.

Inom biologin kallas detta fenomen för generalisering, vilket innebär att ett känslotillstånd påverkar beslut som sker i helt andra miljöer.

– Jag som ekolog blir nyfiken på hur det här beteendet påverkar humlan både långt- och kortsiktigt. De som lever i en miljö med mycket spindlar kanske blir för våghalsiga av att det här belöningssystemet styr dem för mycket. De som däremot befinner sig i mindre riskfyllda miljöer kan dra nytta av att bli snabbare på att finna mat eller för den delen en partner, säger Erik Svensson.