Nästan hela den svensktalande befolkningen i Estland, omkring 8.000 personer, flydde till Sverige under andra världskriget.

Men trots att det handlar om människor som levde 30 mil från den svenska gränsen under hundratals år, har det varit oklart varifrån de kom – och när inflyttningen skedde.

Få skrivna källor

En del forskare anser att det kan ha skett redan på vikingatiden, andra att estlandssvenskarna dök upp först en bra bit in på medeltiden. Det skrivna källorna är få, och några arkeologiska bevis finns inte. Men nu kommer arkeologen och författaren Jonathan Lindström med en egen teori:

– Jag tror att jag kan ringa in de första svenskarna som kom på ett par veckors tid, när de har kommit, och ursprunget på en halv centimeter när, och det låter kanske lite absurt till och med, men jag tror att det finns fog för det.

Skedde vid korståg

Jonathan Lindström har plöjt igenom ett stort antal gamla skrifter och dokument, och tycker sig ha hittat bevis för att en utflyttning av svenska bönder skedde i samband med ett dansk-svenskt korståg till Estland år 1206.

Bakom expeditionen stod biskopen i Lund, Andreas Sunesson, som organiserade flera krigståg österut för att omvända befolkningen i Baltikum, som fortfarande inte var kristen vid det laget.

Korstågen hade inte bara religiösa motiv, utan de svenska och danska kungar och stormän som deltog såg samtidigt politiska och ekonomiska möjligheter med att tjäna kyrkan på det här sättet.

”Vilda västern” 

Bland annat var slavhandeln en lönsam affär på den här tiden, och att tillfångata ”hedningar” ansågs inte som något klandervärt. 

– Det var dyrt att föra krig, och det blev dyrare och dyrare under medeltiden, så det betydde att man måste erövra områden och få intäkter. Det kunde man göra genom slavhandel, man sålde fångar i tusental, säger Kurt Villads Jensen, professor i historia vid Stockholms universitet.

De heliga krigen i öst gjorde också att man kunde behärska de viktiga handelsvägarna in genom Ryssland och lägga under sig områden som kunde beskattas. Ofta i konkurrens med andra korsfarare. 

– Ibland var det rena vilda västern. Vi har berättelser om att den danske kungen och hans här rycker in i Estland, far från den ena landsändan till den andra och stänker vigvatten på befolkningen. Och så kommer tyskarna efteråt, och då hänger de alla som har låtit sig döpas av ”de andra”, säger Kurt Villads Jenssen.

Bättre kontroll

Esterna, som utsattes för krig och plundring med jämna mellanrum, lät sig inte kuvas utan strid. Ofta gjorde de uppror så snart som korsfararna åkt hem för säsongen, slog ihjäl de kvarlämnade prästerna och återföll i sin gamla religion. 

Kanske var utflyttningen av svenska bönder år 1206 ett sätt att få bättre kontroll över de erövrade områdena.

– Flyttar man över bönder som bygger kapell och kyrkor, då har man ju på ett ögonblick kristnat ett område och byggt kyrkor på platsen, vilket var mycket enklare än att tvinga på en motvillig befolkning kristendomen. Ett sätt att få fäste på andra sidan., säger Jonathan Lindström.

Övergivna byar på Öland

De skrivna källorna antyder att den första bosättningen skedde på Ormsö, en ö väster om Tallinn, och att kolonisatörerna kan ha kommit från Öland – men längre än så kom inte Jonathan Lindström i sina efterforskningar i arkiven. 

På Öland finns däremot någonting som saknas på Ormsö, nämligen arkeologiska spår. 

I skogarna kring Byxelkrok på norra Öland finns husgrunder från flera byar på den norra delen av ön som tycks ha övergivits i början av 1200-talet, just vid den tid när Estland koloniserades enligt Jonathan Lindström.

Motsvarar bebyggelse

Det här motsvarar precis de 40 gårdar som utgjorde den första bebyggelsen på Ormsö, och Jonathan Lindström är övertygad om att det var bönderna härifrån som blev de första estlandssvenskarna.

Marken här ägdes av den svenske kungen och klostret i Roma på Gotland i början av 1200-talet. Båda parter var drivande i korstågen, och hade stor makt över de fattiga arrendebönder som brukade gårdarna.

Jonathan Lindström räknar med att cirka 200 personer gav sig av i den första vågen, och förmodligen var det med blandade känslor som bönderna packade ihop sina tillhörigheter och gav sig av.

– Å ena sidan var det mycket tvång i det här, man kunde lätt säga upp kontrakten och vräka bönderna. Å andra sidan så erbjöds de att flytta över till Estland och skaffa sig betydligt större gårdar, säger han.

Fattigbönder från Öland

Jonathan Lindström är idag helt övertygad om att det var fattigbönder från Öland som skeppades över till Ormsö, och att de startade den svenska befolkningen där, som skulle finnas under 800 år.

Än idag finns det några få människor kvar som minns den gamla svenska dialekten, som talades i Estland, och som leder direkt tillbaka till medeltiden.

– Det här är ju ett indiciemål. Det finns en massa små trådar, visa är väldigt tydliga och andra är mindre tydliga, men lägger man samma allt det här, då tycker jag att bilden är väldigt, väldigt tydlig att i stora drag så måste det ha gått till på det här sättet, säger han.

I Vetenskapens värld på måndag den 16 oktober klockan 20.00 i SVT2 eller på SVT Play visas reportaget om estlandssvenskarna.