Jag undrar vad den ryska befolkningen i Ural skulle säga om min tvärsäkerhet efter morgonens meteoritexplosion.
Uppgifterna är ännu flytande. Och det lär förmodligen att ta dagar, om inte veckor, att reda ut de exakta omständigheterna kring explosionerna och nedslagen över staden Tjeljabinsk.
Tiotusenkronorsfrågan är följande: Har nedslaget något med kvällens närpassage av 2012 DA14 att göra?
Min spontana reaktion var först: Det måste dom väl för jösse namn ha.
Kraft som en vätebomb
Närpassagen ikväll av den 50 meter stora 2012 DA14 är en händelse som inträffar i snitt en gång på 40 år. Och en regelrätt kollision av en sån stor klump inträffar någon gång vart tusende år – med en kraft som en vätebomb, flera megaton. Senaste gången var för övrigt också i Ryssland, över urskogen i sibiriska Tunguska 1908.
Storleken för klumpen som exploderade över Ural i morse är enligt de första, högst preliminära bedömningarna från ryska vetenskapsakademien ”ett par meter”. Andra astronomer och forskare jag talat med har landat mellan ett par till sju meter.
– Jo, det låter som en rimlig skattning, säger Uppsala-astronomen och asteroidexperten Claes-Ingvar Lagerkvist – som för övrigt själv fått en rymdklump uppkallad efter sig.
Såna meterstora klumpar far in i jorden med mellan 1-5 års mellanrum, beroende på storlek. Sprängkraften är från några till ett hundratal kiloton.
– Det kan handla om allt från några kiloton till närmare ett megaton, berättar astronomen och före detta arméofficeren Jay Tate för mig.
Samma kraft som Hiroshimabomben
Tate basar för Spaceguard UK, den brittiska delen i ett internationellt nätverk som försöker uppmärksamma och hålla koll på så kallade nära-jorden-objekt. Några exakta uppgifter från ryska astronomer har tyvärr inte Tate ännu – han har spenderat den mesta av tiden i telefon med journalister.
– Men grovt sett handlar det om en explosion av samma kraft som Hiroshimabomben. Skriv det, kommenderar den rymdfrälste arméofficeren.
Skillnaden – förutom strålningen – är att Little Boy sprängdes 600 meter ovanför Hiroshima. Stenklumpar från rymden exploderar ett par mil upp i atmosfären. Enligt rysika vetenskapsakademien exploderade Ural-klumpen mellan 3-5 mil upp.
Så hur stor är egentligen sannolikheten att Hiroshimabomben i morse och närpassagen av 2012 DA14 inträffar samma dag? Inte särskilt stor. Om jag räknar rätt så handlar det om typ en gång på 36 000 år.
Många klumpar
Men å andra sidan. Visst kan det hända. Rymden är tveklöst stor. Och meterstora klumpar i jordens närhet råder det ingen större brist på.
De första grova skattningarna av Ural-meteoritens bana och den bana som 2012 DA14 kommer farande med ikväll pekar mot att de inte har något med varandra att göra. De tycks helt enkelt komma från helt olika håll.
Skattningarna för Uralmeteoriten är än så länge ganska osäkra. Så vitt jag förstår bygger de hittills på vittnesmål och filmer – inte radarmätningar eller liknande militära eller vetenskapliga observationer.
– Förmodligen kommer det ta dagar eller veckor att ta reda på om de här två händelserna har med varandra att göra eller inte, menar Tate.
Ena alternativet är att man lyckas göra en exakt beräkning av Ural-meteoritens bana. Det andra alternativet är att man hittar rester av meteoriten på marken – och kratrar har det redan rapporterats om – som sen kan analyseras och jämföras med de spektrum som tagits – och förmodligen kommer att tas ikväll – av 2012 DA14.
Stämmer spektralanalyserna inte överens – ja, då kan man i varje fall utesluta att stenbumlingarna har något med varandra att göra. Och i så fall får vi väl vänta typ 36 000 år på nästa kosmiska sammanträffande av liknande slag som idag.
Men om klumparna tvärtom tycks ha något med varandra att göra – ja, då är det kanske dags att sluta med självsäkra uttalanden om hjälmar.