År 536 skedde ett jättelikt vulkanutbrott någonstans på norra halvklotet. Vulkanen kastade stora mängder svavelpartiklar högt upp i jordens atmosfär, där de reflekterade bort solens värmestrålning under flera års tid.
Det finns faktiskt ögonvittnesskildringar av händelsen bevarade – skrifter på latin och grekiska som talar om att solen förmörkas och inte lyser som vanligt förrän efter flera år.
– Författarna skriver att den lyser så dåligt att den inte kastar skugga ens på dagen, och i främre orienten och norra Italien är det praktiskt taget vinter mitt i sommaren, säger Bo Gräslund, professor emeritus i arkeologi vid Uppsala universitet.
Nu visar nya analyser av svavelinnehållet i borrkärnor från inlandsisarna i Antarktis och på Grönland att det här inte hände bara en gång – utan vid minst två olika tillfällen på kort tid. År 540 kom ett nytt, ännu större, vulkanutbrott. Den här gången på södra halvklotet.
Liten istid
Följden blev att Europa och Asien kastades in i en köldperiod som kom att vara i hundra år. Studier av årsringar från träd som växte på den tiden visar att somrarna blev flera grader kallare än normalt över stora delar av norra halvklotet.
Historiker brukar tala om den lilla istiden, den som kulminerade på 1600-talet, men enligt Fredrik Charpentier Ljungqvist, historiker och klimatforskare vid Stockholms universitet var perioden på 500- och 600-talen ännu bistrare.
– Vi ser det som den kallaste, förmodligen, perioden, åtminstone sommartid, på norra halvklotet de senaste 2000 åren, möjligen ännu längre, så vi tycker att det är befogat att kalla den för en liten istid, säger han.
Halva befolkningen dog
Följden måste ha blivit missväxt och svält – inte minst i Norden, där människor redan levde på gränsen till det möjliga.
– Min gissning är att halva befolkningen i det område som motsvarar dagens Sverige dör, säger Bo Gräslund.
– Det är svårt att föreställa sig, det finns en gammal tanke i Skandinavien att sådant här inte kan hända på de här breddgraderna, sådant här händer bara i tropikerna, eller långt bort, så vi tror inte at det kan hända men det kan det.
Avfolkningen visar sig i form av övergivna bosättningar. Gårdar försvinner och växer igen. Bland annat verkar Norrland helt ha förlorat permanent bebyggelse under de här åren.
Pesten
Forskarna tror att sjukdomar och krig följde i kylans spår. Fredrik Charpentier Ljungqvist menar att katastrofen var jämförbar med Digerdöden på 1300-talet, och misstänker att den så kallade Justinianska pesten som drabbade Asien och södra Europa just i mitten av 500-talet, mycket väl kan ha nått upp till Norden.
– Om du både har årtusendets pestepidemi och årtusendets missväxt samtidigt, då kommer du att få en väldigt stor befolkningsminskning, säger han.
Fimbulvintern
I Skandinavien finns inga skriftliga källor från den här tiden, men Bo Gräslund misstänker att den fornnordiska mytologin – som skrevs ned på Island först på 1300-talet – kan läsas som mer än sagor. I den vikingatida nordiska folktron skulle Ragnarök – jordens och gudarnas undergång – förebådas av en stor köld – Fimbulvintern, och Gräslund tror att det handlar om klimatkatastrofen på 500-talet, som genom generationerna har förvandlats från bister verklighet till en del av religionen.
– Det är svårt att uppfatta Ragnaröksmyten som något annat än en mytisk berättelse om vad som hände – och framför allt om vad som kan hända igen. Det hängde över mänskligheten som ett hot om en framtida världens undergång, säger han.
Övergivna av gudarna
Det finns till och med tecken på att 500-talsmänniskorna började tvivla på sin egna gudar under den här tiden. Forskarna hittar mängder av skatter som offrats till högre makter på 500-talet, och i flera fall har gudabilderna på föremålen förstörts och skändats på olika sätt:
– Jag tror ju att man kan sätta det här i samband med det som hände år 536 med den stora naturkatastrofen, Människorna måste ju ha trott att världen var på väg att gå under, och dom har säkert offrat tillgudarna och ingenting händer, och man har säkert förväntat sig att om man offrar så ska man få ett gensvar, säger Kent Andersson, intendent vid historiska museet i Stockholm.
Mer om Fimbulvintern i Vetenskapens värld, 9 maj, SVT2 kl 20.00