Robban Blad började ta steroider när han var 16 år. Målet var att bli stor, stark och farlig. Förebilderna var de äldre killarna på gymmet som rörde sig i kriminella kretsar.

– Det blev lättare att göra sig ett namn när man är större. Man fick mer uppmärksamhet och folk såg vem man var, säger Robban.

Tävlade och drogade

Så småningom blev han intresserad av att tävla i bodybuilding och under de nio år som Robban tävlade tog han regelbundet anabola androgena steroider, tillväxthormon, efedrin och peptider.

– Preparaten gör kroppen mer mottaglig för riktigt hård träning och kickar igång endorfiner och annat i kroppen som gör att man mår så mycket bättre även utanför gymmet. Man går som på ett lyckorus hela tiden i början.

Enorma muskler

Robbans muskler växte till enorma proportioner, vilket gynnade hans kriminella karriär som indrivare och utpressare. Den första tiden mådde han väldigt bra men efter några år kom biverkningarna smygande.

– Jag fick kraftigt höjda blodvärden, högt blodtryck och smärta i hjärtat. Ungefär som att någon tar tag i det och håller i hjärtat, berättar han.

– Men jag tyckte ändå att det var värt att fortsätta med preparaten. Man slår bort risken på något sätt och tänker att det som händer andra, händer inte mig, trots att man alltså har bevis på att det faktiskt håller på att hända.

Potensproblem

Andra biverkningar var att Robbans testiklar krympte, sexlusten minskade och han fick problem med potensen.

– Jag tappade också en del hår på huvudet säger han och visar sedan sina hudbristningar runt armhålorna.

– Det blir som lila strimmor, ungefär som bristningarna på en gravidmage. De uppstår när man tränar tungt och hårt och huden inte hänger med i muskeltillväxten. Om bristningarna kommer fort och är långa och breda så är det typiska tecken på dopning.

Aggressiv och deprimerad                 

Dopningen påverkade även Robbans psyke – han kunde bli aggressiv och deprimerad i perioder. Men i dag tycker han ändå att han har kommit lindrigt undan.

– Jag har klarat mig ganska bra, men jag har sett andra som har mått oerhört dåligt av dopningen och som blivit självmordsbenägna när de gått av en kur. En del får även vad vi kallar för ”bitchtits”, alltså bröstkörteltillväxt och bröstmjölk. Jag har haft lite känningar under ena bröstet men har aldrig fått några utvecklade bröst.

Du blev inte avskräckt av dina egna och andras biverkningar?

– Nej, man försöker ju hela tiden berättiga bruket för man mår ju även så bra av det. Man lever i någon sorts konstig bubbla och går omkring och känner sig oövervinnlig, som stålmannen, säger han med ett skratt och skakar på huvudet.

Allt fler yngre dopar sig

Enligt en ny utredning ökar dopningen i samhället. Minst 30.000 svenskar dopar sig regelbundet med anabola steroider och andra hormonpreparat. Robban Blad har själv sett hur dopningsmissbruket har krupit ned i åldrarna och hur näthandeln har gjort preparaten mer lättillgängliga.

– Dopningen har ökat kraftigt bland vanligt folk. Det är inte bara tävlande bodybuilders som håller på utan även många motionärer på gymmen. Det är tjejer och killar som är alldeles för unga. Det är skrämmande.

Robban menar att dagens ungdomar inte vet hur farliga preparaten kan vara.

– När jag började gick det att få tag på preparat som var tillverkade av läkemedelsindustrin i kontrollerade labb.  I dag säljs så mycket skit, det kan vara kokat hemma i någons badkar och innehålla vanlig matolja och farliga och orena substanser. Ungdomarna trycker i sig vad som helst och tar bara till sig information om preparatens positiva effekter. De struntar i biverkningarna och riskerna. Dessutom kan de ju dö om de råkar injicera oljan i en ven och får en blodpropp.

Det är dyrt att dopa sig. Under en kur på två, tre månader kunde Robban lägga ut 20.000 kronor på tillväxthormon, 8.000 på steroider och 1.500 på läkemedel för att motverka biverkningarna. Därtill kommer höga matkostnader. Robban kunde behöva äta lagad mat 9 till 13 gånger om dagen.

Gick snabbt utför

För att finansiera livsstilen krävdes det både dubbelarbete och kriminalitet. Han sålde preparat själv och så småningom blev dopningen även en inkörsport till ett tungt narkotikamissbruk med allt högre doser av amfetamin, ghb, dragonfly och andra droger.

– Till slut var jag tvungen att sluta med både drogerna och dopningen för att kunna leva. Vid det laget hade jag förlorat både mitt jobb, familj och hem.

Den svenska vården är dålig på att utreda och behandla personer med en dopningsproblematik. Det finns bara en enda specialistmottagning för dopningberoende och den ligger i Örebro.

En ny utredning förslår nu att den ska bli ett permanent nationellt kompetenscenter för dopningsfrågor. Dopningsutredningen föreslår även att man inför nationella riktlinjer och ett vårdprogram för dopningsproblematiken. Experterna vill också att man startar ytterligare fem dopningsmottagningar i landet för att Sverige ska kunna möta det ökande hormonmissbruket i samhället.

Ett bra förslag menar Robban Blad, som tycker att de som dopar borde få  hjälp av personal som förstår de specifika medicinska och psykologiska behov som dopningsmissbrukare har. Själv fick han hjälp av socialtjänsten och missbruksvården i Göteborg, men han fick aldrig träffa någon som specialiserat sig på dopningsberoende.

Terapi räddningen

– När jag gick i behandling förstod jag att det var dopningen som var min huvuddrog. Tyvärr visste inte mina behandlare särskilt mycket om den problematiken. De var specialister på narkotikamissbruk och kunde inte ens tio procent av vad jag kunde om biverkningar och olika hormonpreparat. Det gjorde att jag tappade respekten för dem, säger han.

Räddningen blev en bra terapeut. Med hjälp av samtalsterapi, mindfulness och meditation lyckades Robban sluta med både droger och dopning. Vid det laget hade han dopat sig i drygt 21 år, och det var svårt att sluta. Suget finns där fortfarande, nästan ett år efter att han lade av.

Jagar kickar

–  Kroppen skriker efter preparaten och man blir väldigt nedstämd när man slutar. Man jagar fortfarande den här endorfinkicken på gymmet. Det är jättejobbigt att inte längre kunna träna så hårt och få det här pumpet, eller trycket, i musklerna som man vill ha.

Robban tycker också att det är svårt att se hur hans kropp förlorar den form den hade när han gick på steroider.

– Man tappar ju volym på bröstkorgen och axlarna och det vill man inte som bodybuilder, förklarar Robban, som trots allt är mycket stor och muskulös fortfarande.

Försöker hjälpa andra

Snart fyller han 38 år och han säger att han har lämnat den kriminella livsstilen, drogerna och dopningen bakom sig. Han arbetstränar på stödcentret ”En Annan Sida Av Sverige”. Som motivationscoach hjälper han andra personer som har fastnat i missbruk och kriminalitet.

– Det som jag kan bidra med är att jag har erfarenheten av den livsstilen. Jag vet vad det handlar om. Jag vet hur de mår och vad de går igenom, det gör inte läkaren.

Alla fakta

Vad är ditt råd till unga som dopar sig?

– Ta reda på alla fakta, både bra och dåliga. Och om du måste köpa, så köp bara från erfarna tillverkare så att du inte får i dig något farligt. Det är viktigt att ha hela bilden klar för sig och inte bara lyssna på den största killen på gymmet. Hans största plan är bara att sälja steroider och tjäna pengar på dig.