Det kan låta som ett skämt, men forskningen har faktiskt ett allvarligt syfte, som handlar om hur den mänskliga hjärnan fungerar.
Men först: Hur lyckas man komma till slutsatsen att sexuellt misslyckade flugor tar till spriten? Jo, forskarna lät först manliga flugor träffa kvinnliga obefruktade och sexuellt sugna flugor. Det resulterade förstås i parningsakter, med sexuellt villiga pojk- och flickflugor.
När en kvinnlig fruktfluga väl har parat sig och blivit befruktad är hennes sexuella intresse däremot mycket måttligt. Det beror på att flughannen tillsammans med spermierna automatiskt sprutar in en peptid som får det sexuella intresset att svalna.
Tillfredsställda flugflickor drog sig undan från pilska flugpojkar
Forskarna lät då nästa grupp sexuellt sugna flughannar försöka få till en parningsakt med någon flugflicka. Men de sexuellt mätta flugflickorna drog sig bara undan vid varje försök till närmande. Det blev ingen parningsakt där inte.
Forskarna kunde sedan se dramatiskt skilda nivåer av ämnet neuropeptid F i hjärnorna hos pojkflugorna som hade lyckats para sig, jämfört med dem som hade misslyckats. De som lyckats para sig fick rejält ökade nivåer av ämnet. Pojkflugorna som misslyckats fick sänkta nivåer och ett ”uppgivet” humör.
15-procentig dryck
De här skillnaderna tog sig sedan ett märkligt uttryck när flugorna sedan en efter en placerades i ett utrymme med två sugrör. Det ena sugröret bjöd på näringslösning, flugmat, medan det andra sugröret bjöd på samma näringslösning, men med 15 procent alkohol. De pojkflugor som hade lyckats med parningsakten drack väldigt måttligt med alkohol. Pojkflugorna som misslyckats hällde däremot i sig stora mängde alkoholhaltig näringslösning.
”Avvisade flugor hade lägre nivåer av neuropeptid F i sina hjärnor, och sökte andra belöningar genom att dricka sig berusade”, skriver forskarna.
Mänsklig parallell
Forskarna lyckades även bevisa orsakssambanden genom att manipulera nivåerna av neuropeptid F i fruktflugorna. Genom att öka nivåerna så blev flugorna inte alls lika sugna på vare sig sprit eller sex längre, utan verkade snarare nöjda och tillfreds med tillvaron.
Men forskarna drar också paralleller till mänskligt beteende. Människor har nämligen ett liknande ämne i sina hjärnor: Neuropeptid Y. Den här mänskliga motsvarigheten vet man att det finns sänkta nivåer av bland annat hos människor som lider av depression eller post-traumatisk stress, tillstånd som man också vet brukar kunna leda till överdriven alkoholkonsumtion.
Nu hoppas forskarna att de nya kunskaperna också ska kunna hjälpa till för att behandla människor med alkoholproblem.
Obesvarade frågor
Många frågor är ändå uppenbarligen obesvarade. Vad händer till exempel med flickflugor som inte får någon kavaljer? Blir de lika sugna att ta till flaskan? Och de sexuellt tillfredsställda flickflugorna, skulle de välja bort alkoholen i sin behagligt tillfredsställda känsla efter parningen? Och skulle människors beteende kring relationer och alkohol verkligen kunna förklaras på samma sätt som flugors?
En sak är dock säker: Att flugor gillar alkohol är ingen ny sanning. Flugor i laboratoriet dricker sig gärna berusade, om de får välja, enligt forskarna bakom Sciencestudien. Men just de sexuellt tillfredsställda pojkflugorna var tydligen redan så nöjda med parningsakten och dess följder, så att alkoholen tedde sig ointressant.
För några veckor sedan publicerades också en studie i tidskriften Current Biology, om att fruktflugor söker sig till alkoholhaltig föda (till exempel jästa bär) när de använder alkohol för självmedicinering mot parasiter.
Linus Brohult, SVT Vetenskap
linus.brohult@svt.se
twitter: @brohult