Att rösta på internet, så kallad e-röstning, skulle innebära att väljaren får ett digitalt röstkort som kan användas på datorn där hemma. När man väljer vilket parti man ska rösta på krypteras rösten, och skickas sedan till en elektronisk valurna. Då behöver alltså röstaren inte ta sig till vallokalen för att lägga sin röst.

Skillnader mellan åldersgrupperna

Mest positiva till e-röstning är man i ålderskategorin 30-49 år, där 86 procent av kvinnorna och 82 procent av männen tycker att det borde vara möjligt.

Undersökningen visar också att en majoritet skulle använda sig av möjligheten att nätrösta om det gick. Hela 71 procent i åldersgruppen 30-49 år säger att de faktiskt skulle göra det om alternativet fanns, men inte helt oväntat är de äldre inte lika övertygande – bland de över 65 år är det bara en tredjedel som säger att de skulle röstat hemifrån via internet.

Pilotförsök 2018

Flera länder i världen har redan testat röstning över Internet, bland andra Norge, Estland och Schweiz. I Sverige föreslog den så kallade vallagskommittén att man bör tillsätta en utredning för att se om det går att genomföra ett pilotförsök i nästa val, 2018. Frågan bereds just nu på justitiedepartementet.

David Bismark, som beställde Sifo-undersökningen, har doktorerat på elektroniska röstningssystem, och även arbetat som valobservatör i flera av de länder där man har provat e-röstning. Han tror att det mycket väl skulle gå att genomföra ett försök i nästa val, under förutsättning att arbetet påbörjas så snart som möjligt.

– Det är många saker som måste lösas innan man har ett tillräckligt robust och säkert system, säger han.

Hackning

Den mest uppenbara risken är att någon skulle kunna hacka sig in i systemet och ändra valresultatet. Enligt David Bismark är till exempel det system som används i Estland, där man är först i världen med att låta alla som vill rösta över Internet, vidöppet för attacker.

– Det privata företag som driver det här systemet säger att ”ni kan lita på oss för vi har skrivit jättebra kod och vi har jätteduktiga tekniker som inte är mutade och jobbar för fienden” – men det är inte gott nog för ett elektroniskt röstningssystem, utan det måste finnas något som kallas för verifierbarhet, och det har de inte, säger han.

I ett öppet, verifierbart system – liknande det som har testats i Norge – finns det möjlighet för partier, media och privatpersoner att kontrollera att valet gått rätt till. Samtidigt kan väljarna själva se att deras röster verkligen har registrerats.

Inget kvitto

Däremot kan det aldrig bli frågan om att få ett kvitto som visar vilket parti man har valt. Det skulle i så fall öppna för handel med röster.

– Om du röstar elektroniskt kan du inte få ett kvitto som säger hur du röstar, för då kan du sälja din röst. I stället kan du få ett kvitto som bevisar bara för dig som väljare att din röst har registrerats korrekt, säger David Bismark.

Danmark har sagt nej

Röstning hemifrån innebär att det finns en möjlighet att någon tittar på medan man gör sina val. Det krockar med kravet på valhemligheten.

– I Danmark beslutade man att det inte ska vara möjligt att rösta hemifrån. Där ansåg man att det är bäst att medborgarna tvingas att rösta under kontrollerade former.

”Valhandlingen trivialiseras”

Lars Ilshammar är nutidshistoriker, och har intresserat sig för frågor om IT-politik och demokrati. Han ser flera faror med att folk lämnar vallokalerna.

– Först och främst ser jag risken att själva valhandlingen trivialiseras. Att man sitter hemma och tar en öl och spelar tärning om vad man ska rösta på med sina kompisar. Jag tycker att det ska vara lite högtidligt att gå och rösta, det handlar om vår gemensamma framtid. Det är ingenting man skämtar bort, säger han.

Inslaget sänds i Vetenskapens värld 8 september.