Teknikerna på Nasa återuppväckte rymdsonden som nu befinner sig utanför vårt solsystem. Foto: Nasa / JPL Caltech

Voyager 1 startade motorerna efter 37 år

Uppdaterad
Publicerad

Den legendariska rymdsonden Voyager 1 har färdats ut i rymden i mer än fyra decennier, men tekniken ombord är fortfarande aktiv. Däribland ett par drivraketer som nyligen fick nytt liv.

Voyager 1 befinner sig väldigt långt bort. Rymdfarkosten, som sköts upp av Nasa 1977, har sedan den lämnade jorden tagit sig förbi vår yttersta planetgranne Neptunus och färdas nu bortom vårt solsystem.

Tillsammans med sin tvillingsond Voyager 2 har Voyager 1 färdats längre bort än några andra farkoster. Men det är Voyager 1 som har blivit den första interstellära farkosten. Den har alltså rest utanför vår sols heliosfär, det område som innesluts av solvinden och som avgränsar vårt solsystem från yttre rymden.

– Det här är första gången vi kan göra mätningar utanför heliosfären, vilket är helt fantastiskt. Där Voyager befinner sig nu kan ge oss värdefulla mätningar, exempelvis av magnetfält utanför vårt solsystem, säger Jan-Erik Wahlund, docent vid institutet för rymdfysik i Uppsala.

Fortfarande funktionell

Den mest avlägsna bilden av jorden, tagen av Voyager 1 från 6,5 miljarder kilometer bort. Foto: Nasa

Trots att Voyager 1 befinner sig 21 miljarder kilometer från jorden, och att den rusar ifrån oss ut i hisnande 62.140 kilometer i timmen, är rymdsonden fortfarande aktiv.

I december förra året genomförde tekniker på Nasa en korrigering av rymdsondens position. Genom att väcka till liv drivraketer som varit inaktiva i 37 år, riktade man farkosten och dess antenn så att den pekade tillbaka mot jorden. En åtgärd som även förlängde Voyagers livslängd med upp till tre år.

– Vi kan fortfarande styra Voyager 1 genom att skicka och ta emot svaga signaler, även om elektriciteten ombord redan borde ha tagit slut. Dessvärre är nog Voyagers dagar räknande och min gissning är att den slocknar om några år.

Återuppväckte drivraketer

Men än lever rymdsonden och beslutet att starta de tidigare inaktiva drivraketerna kom när Nasa:s tekniker upptäckte en litet fel på Voyager. Rymdsonden har flera drivraketer, varav några har som uppgift att orientera Voyager 1 i på sin färd.

Och det var dessa små raketer som hade blivit allt sämre, och börjat kräva mer och mer energi för att fungera. Tekniker-teamet bestämde sig då för att använda drivraketer som inte använts på över trettio år.

Inväntade svar

De skickade iväg en startsignal till den vägfarande rymdsonden, och fick sedan vänta i nästan 20 timmar medan en signal – bekräftelsen på att deras plan hade fungerat – skickades tillbaka från Voyager.

– Det tar lång tid att skicka signaler till Voyager eftersom den befinner sig så otroligt långt bort. Sänder man en signal tar det flera timmar innan den tas emot, och lika lång tid måste man vänta på att få svar igen, säger Jan-Erik Wahlund.

Mäter fortfarande

Voyager 2 tog den första närbilden av Neptunus sommaren 1989. Foto: Nasa

Voyager 1 är den farkost som färdats längst bort från jorden. Ombord finns flera instrument, varav fyra fortfarande fungerar. Ett av dem är en så kallad magnetometer som är ett instrument som mäter olika magnetfält, både från solen och från andra stjärnor i vår galax.

Voyagers mätningar av magnetfält ger oss alltså en bättre förståelse för hur stora himlakroppar som Jupiter och Saturnus, påverkar varandra och sin omgivning. Och eftersom Voyager 1 nu befinner sig utanför solsystemet kan den mäta hur solens magnetfält påverkar och påverkas av magnetfält från andra stjärnor.

Syskonen Voyager

Tillsammans med Voyager 2 har farkosterna levererat värdefull information om vårt solsystem. Bland annat var de först med att på nära håll fotografera Jupiter och Saturnus, och deras månar. Särskilt betydelsefull var upptäckten att Saturnus måne Titan hade komplexa organiska strukturer i sin atmosfär.

– Jag minns när jag såg bilderna från Titan som tonåring i början av 80-talet. De gick verkligen rätt in i mitt hjärta och inspirerade mig enormt. Det blev ju också orsaken till att man skickade ny sond till månen, Cassini, som kunde bekräfta vad Voyager hade visat, säger Jan-Erik Wahlund.

Framtiden för farkosten

Ombord på Voyager finns Voyager Golden Record med musik och ljud från mänskligheten, och en karta till jorden. Foto: Nasa

I början av sitt liv hade Voyager 1 tio instrument som bland annat kunde skicka tillbaka foton från våra grannplaneter. Tyvärr är bara fyra av dem brukbara idag, och det är svårt att säga hur länge till rymdsonden kommer att kunna skicka tillbaka data, innan navelsträngen helt klipps från jorden och den försvinner ut i rymden.

Om 40.000 år förväntas Voyager att nå stjärnan Gliese 445 som ligger runt 17,6 ljusår från solen. Och för dig som är mer intresserad av Voyager kan du kan följa Nasa:s livuppdateringen av farkosternas resa ut i rymden här.

Se mer om Voyager och guldskivan i filmen: Resan till solsystemets utkant del 1 i Vetenskapens Värld den 26 mars klockan 20.00 i SVT 2 eller på SVTplay.

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.