Åldersfixering är ett växande problem i Sverige.
Högst status i samhället har de som är mellan 30 och 55 år. De som är yngre är de som ska bli. Vi som är äldre är de som har varit.
Att äldre och yngre möts över generationsgränserna räcker inte för att åldersmaktsordningen ska brytas. Det krävs mer.
Den åldersfixering och åldersdiskriminering som präglar vårt samhälle innebär att människor enbart utifrån sin ålder tilldelas en särskild plats och roll i samhället, trots att åldern inte säger något annat än hur många år en person har levt.
I Sverige värdesätts kompetens och erfarenhet, vilket är bra. Men vi vägrar att se att dessa kvaliteter inte är något som är åldersbundet.
Det får till följd att vi äldre bemöts och behandlas på ett annorlunda sätt än dem som är i ”statusåldern”. Vår långa erfarenhet och samlade kompetens räknas inte. Vi förminskas, negligeras och till och med förbarnsligas.
Jag tror inte att den åldersfixering och diskriminering som både yngre och vi äldre upplever kan lösas genom att vi träffas över generationsgränserna.
Det är ett av många skäl bra att föra samman unga och äldre kring gemensamma intressen.
Äldre kan vara ett stöd och en förebild för unga. Det finns fantastiska projekt i PRO där äldre och yngre har lärt sig datorer tillsammans, styrketränat och gjort läxor ihop.
Men, det räcker inte. Den åldersmaktsordning där vissa grupper underställs en annan grupp när det kommer till makt, kan vi inte lösa med generationsöverskridande projekt.
Det finns många exempel på strukturell åldersdiskriminering av äldre i Sverige. Socialförsäkringslagstiftningen, försäkringar, sjukvården, tillgång till läkemedel, möjligheten till lån, med fler.
Det krävs lagändringar för att komma till rätta med detta.
Till följd av demografiska utmaningar blir det allt viktigare att alla kan bidra i samhället, oavsett ålder. De förlegade attityder som hindrar oss äldre att bidra med vår erfarenhet och kompetens måste förändras.
För att få en förändring krävs att de i åldersgruppen med mest makt börjar se på både unga och oss äldre som en lika kompetent grupp som dem själva.
I USA hoppas många på att Hillary Clinton ska bli president 2016. Hon kommer att vara 69 år. Både Tyskland och Finland har haft presidenter som är 80+. Den förre riksbankschefen i USA Allan Greenspan var 80+ när han slutade.
Vilket parti i Sverige skulle våga utse en partiledare som passerat pensionsåldern?
En mångfald av åldrar är bra i ett samhälle. Vem vill leva i ett samhälle där bara äldre eller bara yngre styr?