Sedan 2015 gäller en ny patientlag i Sverige. Den innebär att alla patienter ska vara delaktiga och själva ha möjlighet påverka sin behandling inom sjukvården.

Trots att det nu gått mer än två år ser vi i praktiken noll effekt av lagen. Det är egentligen märkligt hur en ny lag kan införas, med bifall från vänster till höger, där effekten helt uteblir.

Är svensk sjukvård så svårstyrd att det inte spelar någon roll vad lagen och politiken säger? Frågan är berättigad när vi ser hur Patientlagen har hanterats.

Med patientlagen skulle beslut kring behandling mer involvera patienten själv, denne skulle bli mer delaktig i sin egen vård.”Patienten i centrum”, som det lite käckt heter.

Tanken är mycket god och bygger på två delar.

För det första vet vi att när patienter involveras och, i de fall det går, aktivt väljer en form av behandling blir de medicinska resultaten bättre.

Kvaliteten i vården ökar med andra ord.

För det andra är det en fråga om att patienten faktiskt har vissa rättigheter.

Det är inte rimligt att läkare utan vidare bestämmer allt kring vård och behandling utan att låta patienten själv komma till tals. Genom lagen blir detta tydligt.

De som framförallt berörs av patientlagen är äldre personer.

Det är vi som i mötet med sjukvården ska kunna räkna med att ansvariga läkare och annan sjukvårdspersonal följer de lagar som finns.

Vi ska inte behöva fundera eller oroa oss över ifall våra rättigheter och vårt inflytande respekteras.

Av de rapporter som hittills kommit, både från Neuroförbundet och direkt genom våra nätverk framgår att Patientlagen hittills gjort ett mycket svagt avtryck i den svenska sjukvården.

Få känner ens till lagen och klagomål hörs ofta om att ”det spelar ingen roll vad jag säger”, ”de bara gjorde det utan att jag hade möjlighet att…” eller ”hade jag vetat att det skulle innebära… så hade jag aldrig gått med på…”

Dessa historier är patienter som fått sina rättigheter kränkta.

Ordet kränkt har måhända blivit missbrukat och en del vill ironisera över det idag. I de här fallen är det en helt korrekt beskrivning av sjukvårdens behandling av patienterna.

Deras lagliga rätt har blivit kränkt.

Självklart är inte normalfallet att patienter behandlas illa, tvärtom är sjukvården excellent i de allra flesta fall.

Men faktum är att en lag alltid ska följas, så är det med lagar. Gör inte sjukvården det måste något hända.

Vi har idag också regler och rutiner i sjukvården som står i direkt strid mot Patientlagen.

Exempelvis rekommendationslistor som bara innehåller en enda läkemedelsbehandling, när patienterna egentligen ska få välja mellan olika godkända läkemedel.

Motsvarande gäller när patienter antingen kan behandlas kirurgiskt eller medicinskt, såsom vid endometrios eller myom i livmodern.

Det ska vara självklart att patienten då får vara med i valet av behandlingsmetod. Systemkonflikter och bristande rutiner av det slaget borde omedelbart rättas till.

Faktiskt får man säga att det är ett underbetyg till lagstiftaren att detta inte gjordes innan lagen trädde i kraft.

Det räcker inte med vackra ord när en ny lag som patientlagen ska införas. Det krävs att den får effekt ute i verkligheten också, på sjukhusen och på vårdmottagningarna.

Politikens ansvar kan inte stanna vid ett dokument som värmer hyllorna.