När jag nyligen skrev en krönika om att personalbristen vid landets förlossningskliniker kanske kunde mildras om man tillät samvetsfrihet och förändrade barnmorskeyrket, var det många som sa emot.
Rädslan att aborträtten naggas i kanten är stor.
Men att införa samvetsfrihet handlar i mina ögon om att göra vårdyrket mer lockande. Samvetsfrihet handlar om tillit. Staten ska lita på sina medmänniskorna.
I Norge och Danmark har barnmorskor rätt att åberopa samvetsfrihet, alltså finns en tilltron till att låta alla agera efter sitt eget hjärta och ändå se till att ingen far illa.
Man vet aldrig vad folk kan ta sig till om de får samvetsfrihet, resonerar vi i Sverige och sätter munkavle på alla.
Den nyligen bortgångne cancerforskaren och författaren Georg Klein blev tillfrågad om han genom sina upplevelser i 1940-talets Ungern hade blivit krigsskadad.
Han svarade att det snarare var svenskarna som var ”fredsskadade”. I motsats till svenskarna har danskar och norrmän erfarenhet av vad krig kan göra med en människa.
Därför är det viktigt i Sverige – men inte Danmark och Norge – att rätta sig i ledet och utan att ifrågasätta göra som chefer och överhöghet beordrar.
Alla är olika, har olika gränser. För en går den vid att assistera vid abort, för andra kan droppen vara att medverka till att utvisa dödssjuka barn eller utföra dödshjälp. ”Pjosk! Bit ihop och göra som chefen säger!”, kanske någon tänker.
Jag ser samvetsfrihet som en ventil.
Där människor reagerar och ryggar tillbaka, där ska man vara extra uppmärksam på att humanismen tassar invid inhumanitetens domäner.
Ser vi till att täppa till truten på dem som höjer rösten eller sätter sig på tvären – eller ser till att de inte ens kommer på tanken att bli anställda på ett sjukhus – då bör vi undra vilka som faktiskt ska ta hand om vår hälsa: mänskliga robotar?
En sak är att vara gynekolog eller obstetriker. En annan att vara barnmorska.
Bristen på samvetsfrihet öppnar dörren för ett slags barnmorskor och stänger den för ett annat. Har du en moralisk eller religiös övertygelse gör du dig icke besvär.
Bristen på barnmorskor beror inte alls på att vi inte har samvetsfrihet, påstås det. Men det kan man väl inte belägga?
Tänk om man överhuvudtaget fick höra att ”i Sverige värnar vi vår vårdpersonal, lyssnar till dem när de påtalar missförhållanden, ger dem den lön de förtjänar och goda arbetsvillkor”.
I stället talas det mest om stress och underbetalning. Som man ropar får man svar.
Det norska ordet ”samvittighetsfrihet” har en synonym: tankefrihet.
Tänk efter. Känn efter. Annars är risken stor att du dag efter dag gör sådant som skaver i själen.
Så plötsligt en morgon kan du inte resa dig ur sängen, doktorn förklarar att du har gått in i väggen och blivit mentalt utmattad.
Utmattningssyndrom är inte ovanligt för sjukvårdspersonal. Man kan ju spekulera i varför.
Fotnot: Anna E. Nachman medverkar i Opinion Live i SVT 1 den 15 december klockan 22.