Ordning och säkerhet i domstol är något som vi alla vill ha. ”Ordning och säkerhet i domstol“ är också namnet på en utredning som presenterades i förrgår (SOU 2017:46).

Journalistförbundet ser en risk för att utredningen kan påverka inte bara ordningen och säkerheten utan också öppenheten i domstolarna.

Utredningen innehåller flera problematiska förslag. Det värsta ur öppenhetssynpunkt är det som handlar om fotografering utanför rättssalen.

Det är sedan tidigare förbjudet att fotografera i rättssalen under pågående förhandling. Utredningen vill att det även ska vara förbjudet att fotografera i väntsalen.

Det finns, precis som med de flesta lagförslag, ett gott syfte. Genom att förbjuda fotografering ska parter, vittnen och andra som har anledning att besöka rättegångar känna sig trygga.

Problemet är att förslaget stänger det offentliga rummet. Det kommer inte längre att vara möjligt att dokumentera det som sker innanför domstolens väggar. Och frågan är om det verkligen skapar trygghet.

En fri press har som uppgift att bevaka rättsstaten, inklusive domstolarna. Vilket utredaren tycks ha tänkt på, om än inte tillräckligt.

Det finns nämligen ett undantag, om fotograferingen ”med hänsyn till syftet och övriga omständigheter är försvarlig”.

Det är dessvärre en så kallad gummiparagraf.

En regel som går att tänja i vissa lägen och snabbt släppa tillbaka när andan faller på.

Här pratar vi om journalisters rätt att rapportera från rättegångar. Det ska inte regleras av gummiparagrafer.

Men det blir värre. I kommentaren till förslaget framgår det att det inte är all media som ska omfattas av undantaget. Det är bara om ”fotograferingen sker som ett led i nyhetsförmedling i grundlagsskyddade medier” som fotografen tycks kunna vara på den säkra sidan.

Att grundlagsskyddet är en rätt komplicerad juridisk apparat verkar inte bekymra utredaren. Istället slår utredningen fast att det den som vill fotografera i väntsalen lätt kan visa att den omfattas av undantaget genom att visa presskortet.

Det låter enkelt i teorin. I praktiken skulle förslaget leda till stora problem. Vilka presskort ska godkännas? Vem är journalist nog att få ta bilder?

Risken är att alla som utger sig för att vara journalister kommer misstänkliggöras. Varför fotograferar du? Var ska bilderna publiceras?

Förslaget är inte ett steg åt rätt håll för ett samhälle som värnar det fria ordet. Tvärtom tycks utredaren ha glömt att bilden är en bärande del av journalistiken.

Därför hoppas jag att detta förslag inte blir verklighet.