Igår presenterade de fyra Allianspartierna ett förslag om att lagstifta om lägre löner. LO beklagar att Moderaterna därmed ansluter sig till Liberalerna och Centerpartiet som länge förespråkat en ordning där politiker i riksdagen fattar beslut om löner.
Vi kan konstatera att den svenska modellen där löner bestäms av arbetsmarknadens parter, är en modell som tjänat Sverige väl. Stabilitet, långsiktighet och få strejkdagar är ett framgångskoncept som både arbetsgivare, arbetstagare och samhället gynnas av.
Allt detta undermineras nu när de fyra Allianspartierna leker partipolitik med den svenska arbetsmarknadsmodellen.
Idag präglas Sverige av en omfattande arbetslöshet bland personer med svag utbildningsbakgrund, det gäller särskilt utrikes födda.
Problemet med etableringen för nyanlända har med politiska misslyckanden att göra. Det handlar om den migrations-, arbetsmarknads- och utbildningspolitik som bedrivits under lång tid.
I stället för att komma med lösningar på dessa problem smiter Allianspartierna från sitt eget ansvar genom att hota om lagstiftning om lägre löner.
Problemet på svensk arbetsmarknad är inte brist på jobb, det är brist på kompetens.
Idag har yrkesutbildade LO-arbetare såsom mekaniker, snickare, undersköterskor och kockar en mycket stark arbetsmarknad. Det svenska näringslivet har i allt större utsträckning svårt att fylla sina vakanser.
LO-förbunden har ett stort engagemang för att hitta nya vägar in på arbetsmarknaden för de som nyligen kommit till vårt land. Därför har LO:s styrelse ställt sig bakom initiativet ”utbildningsjobb”.
Förslaget innebär i korthet att arbetstagaren har ett jobb och samtidigt utanför arbetstid ägnar sig åt reguljär utbildning, företrädesvis kommunal yrkes- och vuxenutbildning.
Vi vet att även många företag har ett stort engagemang för att nyanlända och andra grupper snabbare ska komma i arbete. Om arbetsmarknadens parter och staten agerar klokt och koordinerat så kan de senaste årens höga migration bidra till att dämpa den tilltagande arbetskraftsbristen i Sverige.
Vägen framåt bör nu handla om att vi får till en rejäl trepartsöverenskommelse mellan fack, arbetsgivare och stat. En sådan överenskommelse bör innehålla några grundbultar:
1. Fack och arbetsgivare kommer överens om ett system som möjliggör för arbetsgivare att ta in arbetskraft till en lägre kostnad.
2. Jobbet ska kombineras med riktig utbildning som det offentliga tillhandahåller.
3. Staten måste bidra med mer och bättre utbildning och studiestöd för att underlätta etableringen.
Den här typen av utspel från Alliansen försvårar bara det arbetet.
Den svenska arbetsmarknadsmodellen är alltför viktig för att göras till partipolitik. Allianspartierna bör ta sitt förnuft till fånga och inte hota med att förstöra stabiliteten på svensk arbetsmarknad.