I Ekots lördagsintervju den 31 januari 2015 får gymnasie- och kunskapslyftsminister Aida Hadzialic (S) en rad frågor om hur skolan kan förbättras. Hur får vi färre avhopp från gymnasiet? Hur får vi bättre lärare? Hur säkerställer vi att alla elever får en bra undervisning?
Svaren får man dock leta efter.
I frågan om färre avhopp verkar Hadzialic ha bitit i det sura äpplet och insett att obligatorisk gymnasieskola inte är en framkomlig väg.
Ministern anstränger sig hårt för att prata runt det och upprepar hela tiden att Socialdemokraterna är beredda att förhandla om frågan – trots att hon inte kan nämna en enda positiv sak med ett obligatorium. Man undrar vad det ska förhandlas om.
Ytterligare ett problem är att inga alternativa lösningar framkommer heller. Yrkesprogrammen, menar hon, är för mycket teoretiserande och för lite praktisk användning av kunskaperna.
Samtidigt måste alla program leda till högskolebehörighet – trots att vi vet att när det kravet infördes så ökade avhoppen dramatiskt. Några konkreta lösningar för att uppvärdera det praktiska kunnandet kommer Hadzialic över huvud taget inte med.
Hur undervisningen kan bli bättre går det heller inte att få några svar på. De av Alliansen införda karriärtjänsterna nämns, men några nya idéer verkar inte existera.
Något så grundläggande som möjligheten för fortbildning för de som redan är lärare verkar inte stå på agendan, trots att det kan vara nog så viktigt för att säkerställa undervisningens kvalitet.
Hur alla eleverska få en bra och likvärdig undervisning är inte heller något som Hadzialic kan ge några lösningar på.
Det fria skolvalet har inneburit problem, menar hon, men regeringen har inga planer på att avskaffa det. Gott så.
Centerpartiets Ungdomsförbund tycker att det är otroligt viktigt att elever själva får välja den skola som passar dem bäst, men det är oroväckande att ministern inte kan ge några besked om hur vi kan säkerställa att skolorna håller kvaliteten.
Det är självklart en viktigt fråga.
Istället för idéer om hur det kan ordnas får vi dock, genom hela intervjun, svepande förklaringar om att en bra skola är viktig och att regeringen söker breda överenskommelser.
Efter ett tag blir det rent ut sagt plågsamt att lyssna på.
Visst är det bra att regeringen är ödmjuk inför den stora uppgift som en förbättrad skola innebär, men när Socialdemokraterna inte ens lyckas förmedla vad som hittills blivit berömt under namnet ingångsvärde i frågorna så är det inte utan att man undrar om det verkligen är ödmjukhet det handlar om och inte idébrist.
CUF och Centerpartiet har å sin sida en mängd idéer om hur man gör skolan bättre. Som redan nämnts måste lärare kunna fortbilda sig genom hela sin karriär.
Vi vill också att kvaliteten säkerställs genom att man använder sig av fristående examinatorer.
Vi vill utveckla lärlingsprogrammen, och på så sätt ge företagarna större inflytande över yrkesutbildningen. Vi ser gärna att eleverna får mer makt att själva välja kurser.
På yrkesprogrammen har alla elever rätt att läsa högskolebehörighet, men det är svårare för den som läser ett teoretiskt program att kunna läsa in praktiska kunskaper.
Vi vill använda digitala verktyg för att skapa en mer likvärdig utbildning i hela landet. I den senaste budgeten lade vi också in två miljarder kronor för ett lågstadielyft, eftersom vi vet att tidiga insatser är oerhört viktiga.
Vi tror på en skola där eleven sätts i centrum och där lärarna får tid och kunskap nog att utföra sitt yrke.
Aida Hadzialic, däremot, gör det svårt att tro på att Socialdemokraterna ens har en skolpolitik.