Dagens Nyheter och journalisten Maciej Zaremba har i en serie artiklar i DN Kultur granskat socialtjänsten.
Möjligheten till en seriös diskussion punkteras när Zaremba drivs av egna teser, hävdar Akademikerförbundet SSR via Titti Fränkel och Camilla Sköld i en debattartikel på SVT Opinion. Problemet är istället socialtjänstens tunga arbetsbelastning.
Socialtjänstens ”egna teser” avslöjar de själva: ”Artiklarna tar upp ett svårt dilemma som socialtjänsten har att hantera; rättssäkerhet för vuxna KONTRA barns behov av skydd”. Men rättssäkerheten är ett oeftergivligt grundlagskrav för socialtjänsten.
Enligt socialstyrelsen måste socialtjänsten arbeta med ”evidensbaserad praktik” som ska bygga på ”bästa tillgängliga kunskap” vilken ska hämtas från vetenskapen där det går.
I bråk kring barn kommer viktiga uppgifter från mamma och pappa. Men kan man lita på dem? En person som ljugit och duperat tidigare, fortsätter troligen med det. Kanske är en psykopat?
En utredare måste undersöka om man kan lita på mamman och pappan – här är vetenskapen tydlig – och utredningsmetoden heter källkritik. DN:s artiklar avslöjar att denna viktiga utredningsmetod inte används.
När pappan sedan exemplifierar något allvarligt så får utredare inte förlita sig på det. Men hur utreda när det sällan finns enkla bevis? En viktig utredningsmetod är precisering.
Det innebär att pappan måste precisera det som hänt och utredare ställa kontrollfrågor. Om pappan säger ”Barnet var inte på dagis” ska utredaren stämma av med förskolepersonal. DN:s artiklar avslöjar att denna viktiga utredningsmetod inte används.
Men det räcker inte. När pappans uppgifter bearbetats med hjälp av källkritik, precisering och andra relevanta utredningsmetoder ska vad som är kvar skickas vidare till mamman – vad har hon att säga?
När mamman ger sitt svar gäller det att även här använda källkritik, precisering, och så vidare. Denna utredningsmetod heter systematisk replikering. DN:s artiklar avslöjar att inte heller detta sker.
Om rätt utredningsmetoder används kommer belagda sakförhållanden fram och trots agget mellan mamma och pappa, börjar man som utredare att få grepp om de bakomliggande problemen.
Trots att ”den bästa tillgängliga kunskapen” är otvetydig på att kritisk utredningsmetodik måste användas. En enkel referens är Bo Edvardsson, Sveriges ledande expert på socialtjänstens utredningar av barn och unga som skrivit två böcker i ämnet.
Trots att vetenskapen ger ett otvetydigt stöd för att kritisk utredningsmetodik är nödvändigt för att kunna utreda sakligt, opartiskt och just rättssäkert, vilket grundlagen kräver, trots det använder inte socialtjänsten utredningsmetodik.
”Den som hävdar att svenskar kan räkna med en rättssäker och jämlik behandling hos socialtjänsten har mycket att bevisa” formligen skriker Zaremba på DN:s framsida. För så allvarligt är det. Vilket Fränkel och Sköld ogenerat bekräftar.
Vi i föreningen Barnets bästa verkar för sakliga, opartiska och rättssäkra utredningar av barn, utförda av Familjerätten och Socialtjänsten, med flera. För utan sådana kvaliteter kan inte ”barnets bästa” garanteras!
För om man tänker efter så inser man att utan de belagda sakförhållandena som utredningsmetoder ger upphov till, så kan man inte heller identifiera ”barnets bästa”. För utredningens analys utgår då från hörsägen och inte belagda sakförhållanden.
Socialtjänstens tunga arbetsbelastning är ett allvarligt, men väsensskilt problem.
Att socialtjänsten, liksom Akademikerförbundet SSR och artikelförfattarna, både agerar så att rättssäkerhet står i motsats till barnets bästa, och försvarar det, är i själva verket orsaken till att föräldrar och barn skadas för resten av sina liv. Och det av en myndighet som ska värna barnets bästa.
Detta måste politikerna stoppa och se till att de föräldrar och barn som skadats hjälps retroaktivt.