Lärarbristen är akut. Det vittnar många om. Det har på vissa håll lett till en huggsexa om de nyutexaminerade lärarna men för lärare med erfarenhet i yrket och som valt att lojalt stanna kvar i samma kommun är läget ett annat. Om de byter tjänst inom en och samma kommun ger det ofta inte ett dyft extra i lönepåslag.

Det är häpnadsväckande att huvudmännen i många av landets kommuner inte låter sina rektorer ta sitt personalansvar och lönesätta sina egna lärare.

När en stor kommun samordnar lönesättningen i alla sina skolor så missgynnar det lärarna och även eleverna. Det kan leda till att ännu fler lärare flyr yrket.

I SVT:s Nyheter har vi kunnat se att det tyvärr visat sig vanligt att kommunerna centraliserar lärarnas lönesättning. Frågan jag ställer mig är hur kortsiktigt man egentligen kan tänka om lärarna och skolan?

Det är helt orimligt att inte det decentraliserade personalansvaret hänger ihop med lönesättningen. Det försätter också rektorerna i en helt ohållbar situation.

Konkret betyder det att lärare inte har någon möjlighet att påverka lönen om man byter tjänst inom samma kommun och eftersom kommunen ofta är så dominerande som arbetsgivare på en ort så håller det lönerna nere och riskerar att leda till att lärare söker sig till andra arbetsgivare.

Om de sedan kommer tillbaka kan situationen vara en helt annan och de erbjuds återigen högre lön.

De lärare som är lojala med sin arbetsgivare får alltså inte samma löneutveckling som om de istället byter arbetsgivare. Raka motsatsen till en god personalpolitik. Det är fullständigt orimligt och under all kritik.

Risken är dessutom uppenbar att snåla kommuner inte får den som passar bäst för jobbet och kanske inte ens någon som har rätt behörighet.

Kortsiktigt kan andra kommuner eller friskolor dra nytta av att kunna locka till sig lärare men långsiktigt leder det till att löneutvecklingen totalt sett hämmas vilket i sin tur spär på lärarbristen. Ytterst går det ut över eleverna.

Det råder lärarbrist i stort i hela landet och de centraliserade lönerna kan spä på lärarbristen. Det bidrar totalt sett till att hålla löneläget nere.

Lärarlönerna måste istället öka om vi ska förmå fler som lämnat yrket att återvända och samtidigt locka fler unga att satsa på att utbilda sig till lärare. När en kommun samordnar lönesättningen i alla sina skolor så missgynnar det lärarna och även eleverna.

Det kan leda till att ännu fler lärare flyr yrket. Alltför många kommuner har valt fel väg. Arbetsgivarna måste satsa för att komma tillrätta med huvudproblemet, bristen på lärare.

Att försöka sätta tak för lärarlönerna är ett kortsiktigt perspektiv. Man biter sig själv i svansen.