I slutet av förra veckan slog SVT upp nyheten “Sverige stoppar hårdare tag mot Syrien”. Sverige, företrätt av utrikesminister Carl Bildt, ska ha krävt mer specifika sanktioner mot affärer rörande övervaknings- och telekomutrustning. Bildt menar att Sveriges hållning och beslut bygger på den bestämda åsikten att kommunikation i grunden är något gott, och därför bör effektmaximeras för att inte än mer inskränka den syriska oppositionens möjligheter att skapa demokratisk förändring. Jag håller här med Carl Bildt. Det skriver Marcin de Kaminski, doktorand i rättssociologi.
I skrivande stund rapporteras att över 4600 civila nu beräknas mist livet i den pågående syriska revolten mot Assad-regimen. Diktaturen i Damaskus anses ha gjort sig skyldig till brott mot mänskligheten och land efter annat tar nu tydligt avstånd från olika typer av kontakter med Syrien. Det samlade Arabförbundet har mer eller mindre isolerat Syrien och EU har inlett sanktionsarbete.
Eller…?
I slutet av förra veckan slog SVT med dunder och brak upp nyheten “Sverige stoppar hårdare tag mot Syrien”. Enligt uppgift ska Sverige, företrätt av utrikesminister Carl Bildt, ha krävt mer specifika sanktioner än de mer allmänna mot alla former av affärer rörande övervaknings- och telekomutrustning som EU i övrigt sägs vara enigt om. Det konkreta exemplet gäller här att man från sanktionerna velat undanta vissa företag som sysslar med underhåll och utbyggnad av det syriska telekomnätet.
Den svenska hållningen är intressant. Bildt menar att Sveriges hållning och beslut bygger på den bestämda åsikten att kommunikation i grunden är något gott, och därför bör effektmaximeras för att inte än mer inskränka den syriska oppositionens möjligheter att skapa demokratisk förändring.
Jag håller här med Carl Bildt.
De egentligt enda möjligheterna för oss i omvärlden att ta del av vad som händer i Syrien idag bygger på att det finns fungerande mobiltelefoner och -nät. Inte nog med det. Den opposition som sakta men säkert börjar formera ett tänkbart styralternativ efter Assad-regimens troligen analkande fall behöver rimligtvis koordinera sin interna verksamhet på ett vettigt vis.
Sverige har de senaste åren i internationella politiska sammanhang drivit en lika tydlig som progressiv linje om vikten av försvar av yttrandefrihet på nätet. Ända upp till FN:s kommitté för mänskliga rättigheter har man lyckats ta den frihetssatsning som nu möjligtvis står inför sin största realpolitiska prövning.
Under måndagskvällen initierade dessutom Ericsson på eget initiativ kontakt med nätaktivistgruppen Telecomix. Man menar från Ericsson-håll att man har en ambition öka transparensen kring företagets verksamhet i Syrien och andra länder, och tycks ha sträckt ut en hand efter hjälp med hur man kan arbeta med företagsansvar och nätfrihetsfrågor relaterat till regimer som kan betecknas som mindre demokratiska.
Med bakgrund i detta är jag i nuläget inte särskilt orolig. Sanktionspolitik är inte svart eller vitt. Det handlar inte enbart om sanktionsläge “på” eller “av”. Man måste hela tiden balansera åtgärd med effekt och försöka fastställa den faktiska utdelningen. Att ryggradsmässigt tro att hårdare tag per automatik innebär bättre lösningar är sällan framgångsrikt.
Istället bör man ställa rätt frågor till rätt personer. Låt mig ge några skarpa exempel, som jag å det snaraste hoppas kunna få besvarade:
Till Carl Bildt: Att Sverige står ensamma mot en enad EU-front är anmärkningsvärt. Genast undrar man vad Sverige vet som ingen annan tydligen har förstått. Korten på bordet, Bildt, vilka är essen du gömmer i ärmen?
Till Ericsson: Användning av era system innebär, om rapporteringen stämmer, möjlighet för regimer att spåra mobiltelefonanvändare, exempelvis demokratiaktivister, som då hamnar i direkt livsfara. Kan man förvänta sig av Ericsson att man tar ansvar för detta, och i så fall hur?
Till Carl Bildt: Oavsett om den svenska hållningen är korrekt eller inte kan man tänka sig att en detaljdiskussion om sanktionsformulering i själva verket är i det närmaste en ickefråga. Den egentliga frågan torde vara; vad kommer härnäst i ansträngningarna att hjälpa det lidande syriska folket att bli av med sin diktator?
Om svar anhålles.