I går publicerade Expressen en krönika signerad Marcus Birro med budskapet att många feminister riktar in sig på fel saker. Dagens feminism utser godtyckligt vita medelålders män som fienden, i stället för att närma sig de riktiga striderna, menar han. Men jag kan inte komma på en enda feminist som arbetar så. I stället för att känna sig påhoppad, borde Birro se feministdebatten som en möjlighet att lära sig mer om ett viktigt ämne. Feminismen är en frihetsrörelse – och du, Marcus Birro, är också välkommen, skriver Linnéa Bruno, Fi. 

Välkommen Birro!

Jag läser ditt inlägg om dagens feminism i Expressen som ett rop på hjälp. Två saker uppskattar jag med din text:

1. Att du tydligt tar avstånd från rätten att sexuellt exploatera andra människor, där du även beskriver prostitutionen som vår tids slavhandel.

2. Att du nämner mäns ansvar och vilja att inkluderas i jämställdhetsarbetet. För att börja med bekämpandet av människohandel och sexköp så är det en av Feministiskt initiativs viktigaste frågor.

En av de tretton skuggmotioner som vi lämnade in till riksdagen i oktober yrkade just på ett inrättande av ett nationellt resurs- och kunskapscentrum, som en del i att höja ambitionsnivån i arbetet mot alla former av våld. Män och kvinnor som vill lämna prostitutionen ska få hjälp, förövare ska lagföras och exploateringen förebyggas mer effektivt. I Göteborg driver Fi och S-kvinnorna ett gemensamt projekt mot sexköp. Sveriges Kvinnolobby, paraplyorganisation för de flesta av Sveriges feministiska organisationer, arbetar också mycket aktivt med frågan, i Sverige såväl som internationellt.

Jag vet inte vilka feminister du syftar på som missat denna fråga, för att i stället prioritera kvotering till bolagsstyrelser? Jag kan inte komma på en enda. Jag har heller inte träffat en enda feminist som hatar män, eller skulle anse att just vita heterosexuella medelålders män är en sämre sorts människor.

Inte för att det hör hit, men jag är själv gift med en sådan man. Har du någonsin sett en enda kommentar eller hört talas om ett enda hot om misshandel, våldtäkt eller mord från en enda feminist? Jag kan inte erinra mig något i den vägen förutom det skönlitterära, absurda Scum-manifestet. Men dagligen tar jag del av berättelser om hot och våld mot de som står upp för mänskliga rättigheter.

Mest hat och de grövsta hoten får de som både är kvinnor, har synlig utländsk bakgrund (eller snarare är rasifierade, som vi brukar säga), tar upp asylsökandes rättigheter eller våld mot kvinnor. Som de säger på kvinnojourerna ”Vi hatar ingen och har inte tid att hata. Vi har fullt upp med att dygnet runt ta hand om konsekvenserna av mäns hat mot kvinnor”.

För att dra en tydlig parallell så anser jag inte att jag som vit har del i en kollektiv skuld för århundraden av kolonialism och rasförtryck, och jag känner inte att jag måste försvara mig med att ”men JAG hatar inte muslimer, romer, judar eller svarta!” varje gång någon berättar om erfarenheter om rasism.

I stället ser jag dessa tillfällen som en möjlighet för mig att lära mig mer om något viktigt. Jag har alltså inte skuld, men ansvar som medmänniska och medborgare att försöka förstå vad det är som pågår.

Du beskriver samhällsstrukturer som att det vore något påhittat, men det finns inte en enda samhällsvetare som förnekar existensen av dem, även om man har olika syn på hur föränderliga de är. Strukturer är alltså mönster, återkommande samband som jag som enskild individ inte ensam kan förändra (till exempel lönediskriminering), men som kan utmanas och förändras i kulturen eller i min interaktion med andra människor.

Det finns en rörelse, i Sverige och globalt, där alla kön är välkomna och där vi kämpar emot våld, exploatering och diskriminering – för jämställdhet och mänskliga rättigheter. Det finns massor av bra sammanhang och möjligheter för dig att lära dig mer och att delta, i konkret arbete, spännande samtal, föreläsningar, filmvisningar och fester. Feminismen är en frihetsrörelse och du är också välkommen.