Lagom till ”Syttende mai” gör sommaren halt. Det blir lite svalare. Relationen mellan Norge och Sverige är däremot allt annat än sval. Jag skulle vilja påstå att den aldrig varit varmare.

Vi är varandras främsta handelspartners, men vi är också en gemensam skandinavisk fyrbåk i en allt mer globaliserad värld. Vi behöver varandra mer än någonsin. Och vi samarbetar bättre än någonsin.

Jag ska väl akta mig för att försöka analysera norskt samhällsliv– där har jag misslyckats förr – men jag kan ändå inte låta bli att dra några paralleller mellan våra båda länder.

Den första är konstaterandet att en avgörande dimension i fjolårets norska val var densamma som kommer att avgöra det svenska. I Norge talades om ”det svenska tillståndet”.

I Sverige håller detta ”tillstånd” på att bryta upp vårt traditionella politiska landskap inför valet i höst.

En annan dimension som kan ha bäring på Sverige är att oppositionens strategi att svartmåla det egna landet tenderar att slå tillbaka om väljarna inte känner igen sig i beskrivningarna.

I Norge blev den svenska invandringen ett varnande exempel.

I Sverige spelar vi med och låter migrationsfrågan dominera förvalsdebatten när det egentligen i de breda folklagren är sjukvården och äldreomsorgen som oroar mest.

Socialdemokraternas svartmålning i Norge gjorde att de gick mot sitt näst sämsta val sedan 1924.

Den svenska Alliansens – om den nu finns – varningssignaler om invandringen och brottsutvecklingen gör att den svenska oppositionen riskerar att gå samma öde till mötes i hösten val.

Vi lever i en tid när exporten blomstrar och räntorna fortsatt är rekordlåga. Allt är inte svart. Väljarna ser igenom sådana dystopier – i Sverige likaväl som i Norge.

En tredje dimension där vi är lika gäller spärrgränsens betydelse.

I Norge åkte miljöpartiet och Rødtut vilket förklarar matematiken med att de röd-gröna förlorade trots att de fick flest röster.

Samtidigt tog sig borgerliga Venstre över spärren med hjälp av taktikröster från Höyresympatisörer.  ”Jag höll för näsan och röstade på Venstre” som en inbiten Höyreväljare uttryckte det.

På samma sätt kommer kanske KD att klara sig kvar i höstens val.

Norge och Sverige har inte så mycket att lära av varandra länger. Vi är redan så lika och så samspelta.

Så idag firar vi en ny svensk högtid: Syttende mai.

Samtidigt lyfter vi på hatten för våra grannar och vänner.

Grattis Norge. Och grattis Skandinavien!