KP-WEBBEN Under de fyra år som KP-webben funnits har många barn (ca 13 000 i veckan) varit medskapare av denna välfungerande plattform, och dessutom byggt upp ett för sig oerhört viktigt socialt liv och stöd. Vad säger man till dessa barn som investerat tid och känslor, och är en viktig del av att communityn har fungerat, när man omintetgör deras verk på grund av lönsamhet – och märk väl: inte på grund av att det saknas pengar? Det skriver Karin Salmson och Marie Tomicic från OLIKA förlag.
Bonnier Tidskrifter väljer att under nästa år lägga ner den community som är en del av Kamratposten på webben och tusentals barn förlorar ett viktigt sammanhang. Deras argument är dock motsägelsefulla. Å ena sidan är den community som är knuten till KPwebben (det vill säga den del där barn och unga kommunicerar med varandra via forum och chatt) för dyr, och genererar inga inkomster. Å andra sidan går tidningen KP allt bättre.
KP har lyckats med konststycket att förbli en vettig barn- och ungdomstidning, den enda på marknaden jämte serietidningen Tivoli som behåller barnperspektivet och inte importerar osunda ideal kring utseende och konsumtion. En tidning på barns och ungas sida helt enkelt. Remarkabelt nog har man lyckats överföra den andan till nätet, där man inte bara valt att avsäga sig reklam (med de intäkter det kan ge) utan dessutom skapat en sjysst atmosfär och trygg samvaro. Om detta är man helt ensamma. Det vet barn och föräldrar.
Under de fyra år som KPwebben funnits har många barn (ca 13 000/veckan) varit medskapare av denna välfungerande plattform, och dessutom byggt upp ett för sig oerhört viktigt socialt liv och stöd. Vad säger man till dessa barn som investerat tid och känslor, och är en viktig del av att communityn har fungerat, när man omintetgör deras verk på grund av lönsamhet – och märk väl: inte på grund av att det saknas pengar.
Kamratposten ägs av Bonnier Tidskrifter som är en del av Bonnierkoncernen, som är Sveriges största mediekoncern, och som enligt egen utsago i sin värdegrund ”har en viktig roll i samhället och känner sitt ansvar”. Här är det dags att sluta känna, och i stället ta sitt ansvar i handling. Bonnier är inte en del av välfärden, och har inga skyldigheter att bidra till barns- och ungas välbefinnande. Men om de väljer att lägga ned webben så är Bonnier inte det företag de säger sig vara.
Olika förlag har sedan starten 2007 gjort flera val påverkar vår vinst negativt. Men så anser Olika inte att vinst är ett mål som är överordnat våra grundvärderingar. Det finns andra sätt att driva företag på om man också vill ta sitt ansvar i samhället. Vi ger till exempel bara ut miljömärkta böcker tryckta i vår geografiska närhet. Det skulle självfallet vara mycket billigare att göra som alla andra och trycka i Kina. Men vi tror att man måste vara sann mot sina kärnvärden och visioner i alla lägen, hela tiden. Vi tror att man som företag måste agera som en del av samhället, och i allt vi gör försöker vi ta det ansvar vi uttrycker om alla barns lika värde. Det går före vinster. Det är så man gör när man inte bara känner ansvar, utan även tar det. Bonnier har otroliga möjligheter att skapa positiv förändring och de har också resurser för att ta ansvar – och tidningen Kamratposten är ett exempel på hur man kan göra något riktigt bra samtidigt som man drar in pengar. Men det är inte okej att skapa en viktig plattform för barn och sedan rasera den med hänvisning till ekonomiska prioriteringar.
Bonnierkoncernen har inte ont om pengar och Kamratposten går bättre än någonsin. I sin senaste årsredovisning presenterar Bonnier det strategiska budskapet att man ”planerar för generationer, inte för kvartal”. Det rimmar illa med att man nu vänder den unga generationen ryggen. Olika förlag uppmanar Bonnier Tidskrifter att följa er värdegrund när ni fördelar era resurser, att lyssna på barnen och att ompröva ert beslut!