Det är välkommet att Daniel Helldén nu ändrat sig och presenterar initiativ till att försöka reda upp de stora problem som elsparkcyklarna har skapat i Stockholm.
Vi välkomnar särskilt att han går våra tidigare krav till mötes och nu säger att staden ska inleda ett arbete med att forsla bort felparkerade fordon. Det är en bra egenskap att kunna ändra sig när man ser att saker inte funkar.
Stockholm har tidigare försökt möta de problem som elsparkcyklarna skapar med en frivillig ”avsiktsförklaring” mellan staden och bolagen.
Eftersom denna ”avsiktsförklaring” aldrig haft ett juridiskt värde – och därmed inte möjliggör sanktionsmöjligheter – så har problemen under sommaren förvärrats.
Detta har av självklara skäl haft väldigt liten effekt, vilket vi tidigt också varnade för.
Det är därför olyckligt att alliansen och miljöpartiet i Stockholm nu försöker lämpa över regleringen på regeringen, när det redan idag finns verktyg som kommunen kan använda.
Vi har inga problem med trafikborgarrådets intentioner, att bland annat få tydliggörande av vägtrafikdefinitioner för dessa nya fordon, men det är helt onödigt att passivt invänta en ny lagstiftning – som kommer att ta lång tid – när det redan idag finns lagstiftning på plats som omgående kan användas.
Landets främsta expert på ordningslagen, Kazimir Åberg, (som skrivit boken Ordningslagen: kommentarer och rättspraxis) har uttalat sig i media och menar att det inte behövs ny lagstiftning, utan att det går att göra detta genom ordningslagen.
Vi har även fört samtal med Transportstyrelsen och en rad andra jurister, också inom staden.
Alla ger ett tydligt besked: befintlig lagstiftning kan användas. Att placera ut tusentals elsparkcyklar varje morgon är knappast en obetydlig omfattning, vilket krävs för att det ska vara tillståndsbefriat.
Tillståndsplikten som ger förutsättningar för ordning och reda i Stockholmstrafiken kan alltså användas på lokal nivå.
Att polisen i ett första skede ställt sig tveksamt till att ta initiativ i detta är inte särskilt märkligt. Det är ett nytt fenomen där det saknas tydlig rättspraxis. Lägger man därtill den tydliga lokala politiska oviljan mot att reglera frågan så blir det begripligt att inget hänt.
Ett exempel på denna passivitet är så vitt vi vet att ansvarigt borgarråd inte heller haft något möte med polisen och andra juridiska experter för att diskutera vägen framåt. Det skickar såklart också en signal om att stadens syn på detta egentligen är att fordonen inte ska regleras.
Därför bör nu Helldén ta ett omtag för att påskynda processen och använda de verktyg som redan idag finns. Istället för att passivt invänta en lagstiftning som inte behövs för att hantera de värsta problemen så bör staden omedelbart få till stånd ett möte med polisen och de juridiska experter som kan hur ordningslagen är tänkt att fungera.
Att passivt försöka lägga frågan i regeringens knä ger snarare en signal om att man egentligen inte vill reglera dessa fordon, men att man ser ett behov av att det framstår som att man agerar, eftersom kritiken mot elsparkcyklar är så pass kraftig bland de flesta stockholmare.
Utöver det så förutsätter vi att trafikborgarrådet delar vår uppfattning om att det är orimligt att dessa företag tar stadens mark i anspråk helt utan att betala för det. Staden agerar inte så mot någon annan näringsidkare.
Den är också tveksamt om den typen av de facto subventioner är i enlighet med kommunallagens krav på att kommuner inte får stödja enskilda näringsidkare. Där ser de flesta ett behov av att arbeta fram ett system med taxor, så att dessa företag både betalar för och sköter användningen av vår gemensamma mark på ett bra sätt.
