Mellan 2012 och 2016 har Sveriges kommuner, landsting och regioner samt statliga myndigheter betalat drygt 88 miljoner kronor till ljusskygga verksamheter, så kallade bluffbolag, avslöjar Uppdrag granskning idag.

Bristfällig förståelse för problematiken är den största anledningen.

Att kommuner och myndigheter betalar så kallade bluffakturor är för mig inget nytt. Jag har sett siffrorna förr, och jag har sett den totala kompetensbrist i frågan som råder ute i landet. Mycket av det inträffade hade kunnat undvikas.

Idag är därför kompetensbristen en möjliggörare.

Låt mig först reda ut ett par viktiga detaljer. En bluffaktura är inte längre enbart ett primitivt massutskick med syfte att en viss procent av mottagarna betalar av misstag.

En bluffaktura har ingen ”högsäsong” och är inte heller nödvändigtvis lätt att identifiera vid en första anblick. Inte heller drabbar den småföretagare i huvudsak. Ändå är detta mycket vanligt förekommande uttalanden från bland annat drabbade kommuner.

Begreppet bluffaktura (eller fakturabedrägeri) är ett samlingsnamn för ett konstruerat problem med syfte att finansiera en ljusskygg del av samhället, ofta i kombination med andra element ur den organiserade brottsligheten.

Man utnyttjar rådande lagstiftning till sin fördel och besitter en mycket skarp ombytlighet.

I givna cykler sjösätts nya angreppsmetoder, gamla finjusteras eller lämnas åt sidan, flera angrepp styrs parallellt och inriktningen följer samhälls- och världshändelser i kombination med brottslighetens egna, kreativa idéer.

Alltså: du kan inte i förväg bestämma problemets former. De flesta verksamheterna som varningslistas idag använder sig dessutom av någon form av avtal till grund för fakturan. Avtalet är en del av den konstruerade kedja som placerar händelsen i den så kallade juridiska gråzonen: förenklat är man i gråzonen onåbar för svensk brottsbekämpning. Detta görs medvetet.

Man kan alltså inte, som många kommuner gärna förklarar att man gjort, upprätta ”rutiner” för att komma till rätta med problemet eftersom man inte vet vad problemet faktiskt är eller vilken form det tar i framtiden. Du tvingas vara reaktiv, men reaktionen kräver en identifierad händelse.  

En identifierad händelse skulle kunna vara att ett system varnar vid felaktig betalning, något många kommuner lutar sig mot idag. Men att fakturan i fråga är publicerad på en varningslista betyder inte att den direkt och konsekvensfritt kan blockeras.

Detta riskerar istället att bli vårdslöst och kan potentiellt orsaka stor skada.

Om avtal föreligger måste situationen redas ut och vår erfarenhet är att kommunerna brister i detta skede. Därtill finns det två stora varningslistor idag – men de skiljer sig åt i omfattning. Kommunerna verkar inte veta varifrån systemen hämtar informationen och betalningar riskerar därför att gå igenom i tron om att skyddet är komplett.

Förståelse för denna komplexitet är en förutsättning för att kunna motarbeta problemet som ofta börjar med någon form av angrepp (avtal).

Kommunerna behöver återkommande informations- och utbildningssatsningar i flera led och saknar helt styrning från SKL i frågan. De har frihet att tolka och bygga säkerhetsarbetet självständigt. Hur det fungerar i praktiken?

Svenska Kommuner, landsting och regioner samt statliga myndigheter betalar bluffakturor. Samma bluffakturor finansierar den organiserade brottsligheten. Se problemet och agera. Idag.

I reportaget Sverigefakturorna har Uppdrag gransknings team rest genom Sverige för att ta reda på hur vaksamma kommunerna är med svenska skattemedel. Reportaget finns att se på SVT Play från och med klockan 12 och sändes på SVT1 klockan 20 onsdagen den 10 oktober 2018.