Sverige och Norge som ett lyckligt äktenskap i en annars orolig värld; det känns rätt självklart.

Petter Stordalen lanserade i veckan idén om en Svensk-Norsk union. Första reaktionen är att det känns som en match made in heaven. Vi är ju så lika, vi känner och vi tycker om varandra.

Med oron kring EU och Brexit, med en Donald Trump som hotar med att vända Europa ryggen, med flyktingströmmar som vi har problem med att hantera är det tryggt och ekonomisk klokt att söka närmare samarbete med den partner vi känner oss hemma och trygg med, nämligen Norge.

Som svensk riksdagsledamot fött och uppväxt i Norge är tanken kittlande. Men för att få ett lyckat äktenskap krävs kunskap och kärlek och stor portion tolerans för varandras olikheter.

Vad vet vi om Norge? När vi startade Svensk-Norsk parlamentarikerförening i Riksdagen firade vi med tårta med den norska flaggan på. Problemet var att när kondiset i Stockholm levererade tårtan hade de satt dit den isländska flaggan!

Vi skrattade åt det, men det ger samtidigt en signal om att kunskapen om vår närmaste granne och kanske blivande äkta maka är bristande.

Vad betyder vi för varandra i dag? Göteborg är Norges viktigaste hamn, Sverige är Norges viktigaste handelspartner och Norge är vår. Handeln med 5 miljoner Nordmän överstiger med råge handeln med jättar som Tyskland och USA.

Det finns drygt 2000 norska företag i Sverige, i Norge är siffran på svenska företag 2500.

När det var dåliga tider i Norge åkte mina kompisar till Trollhättan och jobbade på SAAB, de senaste åren har tusentals svenska ungdomar hittat arbeten på andra sidan gränsen.

Charlotte Kalla har tränat med de norska skidjenterna. Norge och Sverige är tillsammans med våra nordiska och baltiska grannar den starkaste tillväxtkorridoren i Europa. Vi är, om vi väljer att tala med en gemensam röst, en av de starkaste regionerna i EU och kan styra utvecklingen i en positiv riktning.

När Norges ambassad i Stockholm undersökte vår kunskap om Norge, blev det tydligt att den är bristande. Vi vet i dag mera om länder på andra sidan klotet än om vår närmste granne.

Är vi för lite nyfikna på varandra? Har vi som ett gammalt äkta par som levt sida om sida med varandra i en herrans många år slutat bry oss om vad den andra har för sig?

Om Stordalens vision ska bli verklighet förutsätter det att vi faktisk vill veta hur den andra mår och vill. Det räcker inte att vi genom handel och arbetskraftsutbyte har byggt en gemensam svensk-norsk villa.

Ett lyckat äktenskap kräver två parter som är nyfikna, som pratar med varandra och som lägger gemensamma planer för framtiden. Där är vi inte riktigt än.

Fakta talar tydligt för en svensk-norsk union, men det är vi som bor och lever här som är hjärtat i det framtida ”Svorge”. En så storslagen vision kräver äkta förälskelse och kärlek till vår blivande make.

Vi måste älska våra likheter, men också på ett kärleksfullt sätt tolerera våra olikheter, för de finns också.

För mig som i dag känner mig som ”svorsk” ser jag det möjliga i visionen, men jag ser också utmaningarna med att få våra två broderfolk att känna sig som ett.

Tills vi är där har vi allt att vinna på att bygga vidare på vårt redan stabila och viktiga samarbete.