Den svenska högern vill rädda det ”svenska” snuset, men till saken hör att snuset inte är hotat – och det är inte heller svenskt.

Om vi fokuserar på Moderaterna och Sverigedemokraterna och deras ungdomsförbund så kan vi konstatera att de fightas om mycket för att vinna väljare.

Nu tar de kampen om att vilja försvara vad de kallar för det ”svenska” snuset. Något vi i Feministiskt initiativ inte tänker låta gå obemärkt förbi.

”Rädda snuset”, ”släpp snuset fritt” säger MUF, som har tillverkat egna snusdosor där det står just “rädda snuset”.

Ungsvenskarna säger på sin Facebook-sida att snuset är ”en stor del av vår svenska kultur och något som gör oss unika”. Samt att vi tillsammans bör verka för att bevara det.

Moderförbund Sverigedemokraterna har i reklam som vi alla fått hem en särskild punkt om snuset, där partiet skriver “försvara det svenska snuset”.

Jörgen Warborn är trea på moderaternas EU-lista och han har lovat att han ska göra allt för snuset nu när den snusälskande partikollegan Christofer Fjellner slutar som parlamentariker; ”Snuset behöver en ny ambassadör i Bryssel. Jag kommer kämpa för svenskt snus i hela EU.”

Jag behöver dock berätta något för dessa entusiastiska män och konkurrerande högerpartier som går tobaksindustrins ärenden; det finns inget svenskt snus.

Snus är inget utan tobak. Detsamma gäller alla former av nikotin som framställs av tobaksplantan.

Är det så att vi idag odlar tobak i Sverige? Nej.

Den sista svenska tobaksodlingen för industriellt bruk fanns i Skåne och lades ner 1964. Det har alltså inte funnits svensk tobak på cirka 55 år. Vilket betyder att det inte funnit svenskt snus på över 50 år.

Däremot är industrin idag experter på att importera torkad tobak som vi sedan gör om till olika former av snus. Sedan paketeras den i olika former och smaker för att attrahera olika grupper.

Det finns små dosor och prillor för att attrahera kvinnliga snusare och det har funnits regnbågsfärgade dosor för att attrahera HBTQ-personer under Pride.

Industrin gör idag allt vad den kan för att ha kvar sitt existensberättigande och har i decennier genom politisk lobbying försökt övertyga politiker och allmänheten om värdet av det svenska snuset för kulturen, för ekonomin, för handeln och för jobben.  

Sanningen är alltså att det så kallade svenska snuset som vi nästan ser som ett kulturarv, det snuset vilar idag på utnyttjande av människor och natur. Det vilar på barnarbete, på skogsskövling och miljöförstörelse.

Det vilar på överbelånade fattiga bönder som är låsta i ett liv med en gröda som de inte kan äta och som gör dem sjuka på kuppen, till följd av gifter från blad och från bekämpningsmedel.

Man behöver inte ens gå in på snusets påverkan på hälsan, för argumenten mot att använda snus och cigaretter, ja dessa argument är tillräckliga redan innan du ens får i dig självaste produkten.

Moderaterna och Sverigedemokraterna har förvisso drivit frågan hårdast i detta val, men genom en snabb googling går det att läsa sig till om vad Kristdemokraternas och Centerpartiets toppkandidater tycker.

De vill se att snuset exporteras till hela EU. Och inte bara högern, utan även Ann Linde, Socialdemokrat och vår nuvarande utrikes- och handelsminister, vill även hon se att snus exporteras, enligt en intervju i Europaportalen 2018.

Förmodligen finns det bland svenska partier en majoritet för att exportera snuset till EU, men däremot finns det ingen vetenskaplig grund eller folkhälsokunskap kring skälen för att exportera.

Det finns inte heller stöd för att importera snus inom de andra EU-länderna.

Det handlar enbart om ekonomiska intressen från snusindustrin och svenska politiker.

Hade dessa partier varit intresserade av folkhälsa, klimat och arbetares rättigheter så hade de drivit förslag som begränsar tobaksindustrins plats i samhället istället för att driva på industrins agenda.

Fotnot: Det finns tobaksodlingar i Sverige. Försäljningen från dessa står för en mycket liten del av den totala försäljningen av snus i Sverige.