Jag vet inte om du, Malin, har missat att vi i år har en extrem torka, som gjort att det inte gått att få ihop mer än hälften av den vanliga fodermängden.
Med lite vanligt sunt förnuft så borde gemene man kunna räkna ut att med en sån foderbrist så måste det slaktas fler djur än ett normalt år.
Det säger sig väl nästan självt?
Sen kan man tycka precis vad man vill om detta, men så ser verkligheten ut – om man väljer att ta av skygglapparna och lämna Disneys värld en stund.
Du skriver: ”Detta handlar enbart om att försöka skynda på produktionskedjan med förhoppningen att hinna döda så många djur som det bara går.”
Det är en mening helt utan verklighetsförankring. Malin, du borde veta att det blir väldigt dåligt betalt för djur som slaktas för tidigt. Alla insatta vet detta.
Den som av girighet skulle slakta för tidigt skjuter alltså sig själv i foten!
Jag tror ärligt talat inte att du förstår vad det innebär att behöva sälja eller slakta ut stora delar av besättningar. Och jag tror knappast att det är någon idé att försöka förklara heller. Du har din syn på det hela och jag har min.
På vilket sätt tycker du att man visar djuren mest respekt?
Genom att låta dem svälta, skjutas eller brännas? Eller genom att låta dem gå till konsumtion?
Jag har inte hört en enda bonde tycka synd om sig själv. Bönder har liksom inte tid för självömkan.
Däremot är vi alla väldigt oroliga för våra djur och det minskande fodret, för de enorma slaktköerna och för hur det ska gå framöver med våra gårdar och djur.
Alla förstår ju att om djuren inte hämtas nu i höst tar fodret slut. Väntar vi till våren kanske alla djur måste slaktas istället för som nu hälften.
Men något säger mig att en del av er är väldigt nöjda med det.
Eller som nån skrev på en sida för veganer: ”Det är värt att fira för varje mjölkgård som läggs ner eller går i konkurs”.
Det känns lite som om du tror att vi bönder beställt denna torka. För vi ska tycka synd om oss själva, och sedan kunna döda så många av våra djur som möjligt.
Är det så du tror att det fungerar?
Jag tror att du befinner dig väldigt långt bort från landsbygden och våra djur. För hade du haft lite inblick i verkligheten hade du nog formulerat dig lite annorlunda i artikeln.
Vill man äta veganskt så ät veganskt, vill man äta kött så ät kött.
Vi ska nog vara tacksamma så länge vi har mat på bordet. Om det vill sig illa kan mat redan inom en snar framtid bli en bristvara.
Och oavsett om man är vegan eller köttätare: Välj svenskt i alla avseenden.
Kerstin Herbertssons inlägg är ett svar på Malin Kolms debattartikel ”Det är inte synd om köttbönderna, utan om djuren”.