Det är ingen kioskvältare att cykelbranschens lobbyister gillar regeringens stöd till elcyklar (SVT Opinion 18/9) och vill att skattebetalarna ska fortsätta vara med och betala för det.

De går så långt som att hävda att Ebba Busch Thor (KD) är ute och cyklar när hon kritiserar regeringens miljardsatsning, men försöker inte ens leda det i bevis. Istället använder de anekdotisk bevisföring och samma känsloargument som de säger sig vilja slippa.

Förklaringen till den svaga argumentationen är enkel: stödet till elcyklar är usel klimatpolitik och ingenting annat än slöseri med skattepengar.

Trots att försäljningen av elcyklar formligen exploderat de senaste åren – redan innan stödet infördes hade försäljningen fördubblats på två år – har regeringen valt att införa ett stöd på upp till 10 000 kronor till den som köper elcykel.

Över en miljard har avsatts över tre år.

Inga som helst analyser av klimatnyttan har gjorts, men i många fall är det nog inte bilen som elcykeln ersätter, utan en vanlig cykel eller kollektivtrafik som går ändå.

Den studie som cykelbranschen hänvisar till om att elcyklarna skulle ersätta jobbpendling med bil är beställd av branschen själv, baserad på självskattning och bygger inte på vetenskapliga metoder.

När elcykelbidraget fick kritik för att inte göra skillnad för klimatet lovade klimatminister Isabella Lövin (MP) att Naturvårdsverket i efterhand ska räkna på klimatnyttan.

Men trots att det var över ett år sedan har Naturvårdsverket inte redovisat några sådana beräkningar. Däremot har regeringen utökat stödet till att även omfatta utombordare för båtar.

Det finns faktiskt inga tillförlitliga studier som visar att elcykelbidraget skulle vara en effektiv klimatåtgärd. De studier som finns är självskattningar likt cykelbranschens egen, där människor själva uppger att de cyklar mer sedan de köpt en elcykel.

Det har ingenting med styrmedlets effektivitet att göra.

Elcykelbidraget är miljöpolitik för den som gillar att spendera andras pengar. Men det är ingenting för den som vill minska utsläppen.

Konjunkturinstitutet har dömt ut stödet och bedömer ”träffsäkerheten i denna typ av stöd som låg”.

I klartext betyder det att kostnaden för att minska utsläppen med hjälp av elcykelbidraget är orimligt hög. Om man vill minska utsläppen finns det andra, mer effektiva åtgärder att satsa på.

Däremot har stödet fått priset på elcyklar att skjuta i höjden. Bara under det senaste halvåret har priserna ökat med i genomsnitt nio procent. Det var kanske inte tanken med införandet av elcykelpremien, men cykelhandlarna och deras lobbyister kan skratta hela vägen till banken.

Frågan om stöd till elcyklar handlar inte om huruvida man gillar elcyklar eller inte. Det handlar om huruvida subventionen är effektiv klimatpolitik eller inte. Och det är den inte.

Bidraget är ingenting annat än slöseri med skattepengar.

Om man vill att fler ska köpa elcykel är det bättre att satsa på att avskaffa EU:s strafftullar på just elcyklar. Men det tycker nog cykelbranschens lobbyister är en dålig idé.

Det gör ju elcyklarna billigare för oss vanliga konsumenter.