KRISEN I NORDAFRIKA EU har enligt sina egna ramfördrag en plikt att använda sin handelspolitik för att uppmuntra mänskliga rättigheter i andra länder. Nu ligger bollen hos Carl Bildt och hans kollegor i andra medlemsländer att genom handelsaktioner hjälpa de tunisiska människorättsaktivisterna. Det skriver Piratpartiets EU-parlamentariker Amelia Andersdotter.
Efter att en tunisisk student brände sig själv till döds i slutet av december förra året utbröt stora protester i Tunisien mot arbetslöshet och regimens våld. Till skillnad från tidigare protester som mestadels involverat arbetstagare, engagerar dessa demonstrationer en stor del av befolkningen. Nätaktivister som jobbat mot censur och för yttrandefrihet har agerat och fått hjälp av en internationell sammanslutning aktivister som tagit ned eller hackat regeringens hemsidor.
Diktaturen har svarat med militärpolis och alldeles innan nyår häktades flera advokater. I Europa kom den storskaliga mediauppmärksamheten först för några dagar sedan. Fram tills dess hade rapporterna varit fåtaliga men när nu en stor del av Europeiska unionens större nyhetskällor. Diktaturen har nu, kanske till följd av uppmärksamheten, svarat med att häkta en stor mängd bloggare och medborgarrättsaktivister. Bloggare och fristående skribenter har förstås häktats och torterats av tunisisk polis även tidigare, men knappast i någon liknande utbredning.
Ungefär 20% av tunisierna är uppkopplade mot internet. Infrastrukturen är väl utbyggd och abonnemangskostnader är några av de lägsta i Nordafrika. Medan mediauppmärksamheten i Europa är bra, är den knappast tillräcklig. EU har enligt sina egna ramfördrag en plikt att använda sin handelspolitik för att uppmuntra mänskliga rättigheter i andra länder. Men precis som i Kina är sannolikheten att denna effektiva metod att utöva påtryckningar mot nordafrikanska regimer kommer användas väldigt låg. France Telecom och Orange är en stor aktör på tunisiska telekommarknaden. Frankrike beslutade också förra året att försöka öka sina vapenexporter till Libyens diktatur. Enligt SIPRI och norska PRIO är Frankrike en av de största exportörerna av vapen till Tunisien. Olyckligtvis lär handelspolitiken hos en av de största ekonomierna i Europa, och till råga på allt ett av grundarländerna, satt effektivt stopp för handelsaktioner mot Tunisien.
Europeiska kommissionen, som övertagit en stor del av ansvaret för EU:s handelspolitik, styrs i denna av medlemsstaternas regeringar och ministerrådet. Medan handelskommissionären Karel de Gucht och kommissionens president José Manuel Barroso kan uttrycka önskemål om EU:s handelspolitik. Det kan även parlamentariker och riksdagsledamöter.
Men bollen ligger hos Carl Bildt och hans kollegor i andra medlemsländer. Har vi garantier för att svenska regeringen kommer göra allt i sin makt för att följa EU:s ramfördrag och hjälpa de tunisiska människorättsaktivisterna?