Hennes självutlämnande texter kommer jag aldrig mer att intressera mig för. Man kan inte bygga sitt varumärke på äkthet och sedan låta sig köpas. Det är motsatsen till äkta: Det är fejk.
Det finns en längtan efter äkthet. Efter det genuina. Efter det som är på riktigt. Det finns ett sug hos människor efter verklighet, riktiga känslor och riktiga människor. Vi vill ha ”berättelser ur verkligheten”. Det ska vara ”based on a True Storie”.
Samtiden älskar människor som sliter sitt bultande hjärta ur bröstet, visar upp det för publiken och med blanka ögon säger : ”Titta! Det här är Jag. Detta är mitt innersta. Jag döljer ingenting. Jag är På riktigt”.
Vi älskar kändisar som är som vanligt folk. Vi älskar när Pernilla Wahlgren berättar om analkramp i kvällspressen. Vi gottar oss i kändisarnas skilsmässor, Morgan Allings och Mikael Nykvists hemska barndom och tycker att det är modigt och starkt när Denise Lopez och Maja Ivarsson berättar om att de blivit våldtagna.
Det har författaren och skådespelaren Mia Skäringer förstått. Elände säljer. Det ska vara naket och ärligt och uppriktigt. Osminkat, som man brukar säga. Den som blottar sina sår, visar upp sina skavanker och erkänner sina misslyckanden offentligt blir belönad med oreserverad kärlek. Särskilt om man är kvinna.
Kvinnor får – ska – vara svaga. Kvinnor ska förakta sig själva – och samtidigt förstå att det är fel. Kvinnor ska erkänna sina brister, be om ursäkt för dem, förstå att de inte har något att skämmas över och meddela publiken detta. Allt för att publiken ska förstå att de inte är ensamma: kvinnor som Mia Skäringer har också komplex. Men hon älskar sig själv ändå! Då kanske jag också kan tycka om mig själv fast jag är lite för tjock.
Mia Skäringer är en författare, skådespelare och programledare som har byggt hela sin karriär på att vara sådär äkta, innerlig, brutalt ärlig och självutlämnande som bara hon kan vara.
Hon har skrivit böcker och gjort teaterföreställningar och allt handlar om henne, hennes kriser och komplex, och publiken älskar henne för att hon är sådär sårig och ändå rolig. Nyligen skrev hon en text som publicerades på Aftonbladet Debatt. Den handlade – igen – om hennes kroppskomplex. Om hur hon bantat och hatat sin kropp, om hur hon – och alla andra – är hjärntvättade.
Hon spydde galla över diverse dieter och häcklade andra kända kvinnor. Slutligen kom hennes slutkläm: Det får vara slut på det nu.
Skådespelaren, programledare och författaren Mia Skäringer har bestämt sig för att älska sig själv. För att skita i komplex och dieter och fokusera på att må bra. ÅH! Vad vi älskade det! Texten har delats 145 000 gånger och slog någon sorts rekord på Aftonbladets webb.
Dessvärre visade det sig att denna ärliga och uppriktiga text var proppfull av citat från reklamkampanjen för en känd hälsodryck.
Det råkar visst vara så att Mia Skäringer är det nya ansikte utåt för hälsodrycken. Hon bloggar på tillverkarens hemsida. Där skriver hon om sitt jobbiga, men ändå härliga, liv. Allt bildsatt med dussintals kraftigt photoshoppade bilder. Så mycket för den äktheten.
Författaren Mia Skäringers texter är numera lika tillförlitliga som fotona av henne på bloggen för hälsodrycken. Jag gillar hälsodrycken och kommer fortsätta att dricka den. Skäringers självutlämnande texter kommer jag däremot aldrig mer att intressera mig för.
Det funkar inte för en författare att bygga sitt varumärke på att vara ärlig och äkta och sedan låta sig köpas. Det är motsatsen till äkthet: Det är bara fejk.