FRÄLSNINGSARMÉN Det är något djupt omoraliskt i att våra skattepengar går till en homofob organisation som värvar frälsningsbara själar bland samhällets svaga och mest utsatta medlemmar. De flesta skattebetalare är ju inte homofoba utan vill bara att pengarna ska gå till att hjälpa medmänniskor i nöd. Det skriver Patrik Lindenfors, forskare i evolutionsbiologi vid Stockholms universitet.

Religiösa organisationer har full rätt att diskriminera vem de vill när det kommer till medlemsrekryteringen. Problemet med Frälsningsarmén och liknande organisationer är att man med hjälp av bön tror sig kunna ”hjälpa” homosexuella medmänniskor. Homosexualitet är enligt Frälsningsarméns etik något man inte bör syssla med – man får gärna ”vara” homosexuell bara man inte gör homosexuella saker. I Uganda har liknande tankegångar lett till lagförslag på fängelsestraff för homosexuella handlingar – från början var det till och med tal om dödsstraff.

Personligen upplever jag det obehagligt att någon vill hindra vuxna medmänniskor från att uttrycka sin kärlek till varandra på det sätt dessa själva valt. Men jag förstår och accepterar att andra har andra åsikter. Frälsningsarmén har full rätt att uttrycka sin homosexualitetsfientliga åsikt på samma sätt som främlingsfientliga organisationer har rätt att uttrycka sina främlingsfientliga åsikter, olustiga eller inte. Yttrandefriheten är till för att just skydda rätten att säga obehagliga saker – andra åsikter behöver ju inget skydd, ingen vill stoppa dem.

Men frågan är om det är så särskilt lämpligt att via skattsedeln finansiera organisationer som värvar medlemmar (”frälser”) bland samhället svaga och mest utsatta medlemmar?

Lek med tanken att Socialdemokraterna startade en motsvarande verksamhet. Varje härbärge och soppkök skulle prydas med röda fanor och skötas av frivilliga medlemmar i uniform.  Innan maten kunde man läsa högt ur något tal av Hjalmar Branting eller sjunga en vers eller två ur internationalen. I linje med den socialdemokratiska ideologin skulle man hjälpa de utsatta, men det verkliga underliggande målet vore hela tiden att få människor att ”se ljuset”.

Att värva anhängare just då människor är som mest utsatta skulle med rätta betraktas som något djupt omoraliskt. Man kan väl inte syssla med propaganda då människor inte har något annat val än att lyssna? Ändå är det vad kristna organisationer gjort i det här landet sedan hundratals år tillbaka. Vid varje katastrof, allvarlig sjukdom och personlig tragedi ”finns de till hands”. Just när man är som mest sårbar och kraftlös ska man dessutom behöva schasa bort någon som vill sälja på en etik och moral från medeltiden?

Präster gör givetvis nytta i de här situationerna. Vem som helst som ställer upp för sina medmänniskor skulle göra nytta i de här situationerna. Men det som verkligen behövs är inte livsåskådningskrängare utan professionell hjälp av psykologer och sjukvårdspersonal, eller medmänniskor utan egen agenda. Det är sådana initiativ som bör uppmuntras via skattsedeln.

Ett annat problem är att hemlösa människor ofta mår psykiskt dåligt. Är det särskilt lämpligt att tala med neurotiska personer om väsen i skyn som övervakar varje steg de tar? Eller att berätta för någon deprimerad person som kanske svikit sin familj på grund av alkohol eller knark att de dessutom kan komma att straffas för evigt i livet efter detta för sina försyndelser?

Stödet via skattsedeln till Frälsningsarmén och andra motsvarande organisationer som har en ideologisk eller religiös baktanke med sin hjälp bör upphöra. Inom biståndet slussas nu majoriteten av biståndet via en kombination av statliga insatser och neutrala organisationer som Läkare Utan Gränser, Röda Korset och Rädda Barnen. Det är dags att göra samma sak inom hjälpen till utsatta och hemlösa i Sverige. De flesta hemlösa i Stockholm har redan nu sina främsta möjligheter att få temporära sängplatser via kommunens försorg, men frivilliginsatsernas finansiering bör ses över.

Vill vi verkligen finansiera homofoba organisationer via skattsedeln? Jag vill i alla fall inte vara med och betala för någon kristen medlemsvärvning. Jag vill att mina pengar ska gå till att hjälpa de hemlösa, utan någon baktanke. Vad vill du?