Hazarerna är en minoritetsbefolkning i Afghanistan, som länge utsatts för förföljelser och diskriminering och även massmord.
Dessa händelser är i stort sett okända i övriga världen men har verksamt bidragit till den situation med ensamkommande flyktingbarn som vi har idag.
I slutet av 1800-talet drev dåvarande kungen Abdul Rahman en omfattande utrensning av hazara-befolkningen.
Siffrorna är osäkra men enligt beräkningar fördrevs över 60 procent av befolkningen och ett okänt antal mördades och förslavades.
Sedan den tiden finns stora hazarabefolkningar i grannländerna Pakistan och Iran. Den sovjetiska ockupationen åstadkom en ny flyktvåg till grannländerna och under inbördeskriget och talibanregimen flydde tusentals.
Det betyder att hundratusentals hazarer är födda och uppvuxna utanför hemlandet.
I många fall har familjerna bott där i flera generationer. De har aldrig satt sin fot i hemlandet, de vet inget om förhållandena där, de talar annorlunda.
Skälet till att de inte integrerats i de nya hemländerna är att hazarerna aldrig varit välkomna, vare sig i Pakistan eller Iran.
I Pakistan har under 2000-talet över tusen människor dödats i en etnisk rensning som utförts både av religiösa extremister och nationalister från Baluchistan.
Särskilt har det drabbat staden Quetta nära gränsen till Afghanistan. Stadens stora hazarabefolkning lever isolerad i stora enklaver, som de inte kan lämna utan fara för livet.
På senare tid har också Pakistan initierat deportationer av hundratusentals hazarer tillbaka till Afghanistan, som redan har enorma problem med internflyktingar och alla hazarer som deporteras från Europa.
I Iran lever hundratusentals papperslösa hazarer med minimal möjlighet att någonsin få uppehållstillstånd och uppnå jämställdhet med övriga iranier.
Hazarerna har blivit en andra rangens medborgare som systematiskt diskrimineras på arbetsmarknaden och hänvisas till de tyngsta och sämst betalda jobben.
Också i övrigt trakasseras de papperslösa och övergreppen finns dokumenterade.
Det finns också rapporter att unga papperslösa hazarer skickats till Syrien av Irans regim.
Situationen för de landsflyktiga hazarerna i Iran och Pakistan har drivit hundratusentals på flykt till till exempel Europa och Australien, många av dem minderåriga. Formellt är de afghanska medborgare men de saknar pass och id-handlingar.
Hur kan man utsätta unga människor för något sådant? Familjerna bor kvar i grannländerna och ungdomarna har inga afghanska kontakter, som kan hjälpa dem, när de deporteras till Kabul.
Deras möjlighet att få jobb är minimala. De riskerar att hamna i kriminalitet, missbruk eller bli värvade av någon krigsherre. Senast idag läste vi om hur talibanerna redan börjat värva dessa nyanlända, som är främlingar i sitt eget land.
Jag vill därför fråga statsminister Stefan Löfven (S) hur hans regering kan låta detta ske?
