I dag är det IDAHOT, den internationella dagen mot homofobi, transfobi och bifobi. Dagen syftar till att uppmärksamma och stärka hbtq-personers rätt till frihet från hot och våld.
Alla måste ha möjlighet att oavsett identitet, stärka sitt liv och utvecklas. Mänskliga rättigheter och frihet från hot och våld ska gälla alla. Så är ännu inte fallet, inte heller i Sverige.
I Sverige har hbtq-personer sämre psykisk hälsa än majoritetsbefolkningen. Även om de flesta hbtq-personer mår bra, så visar omfattande studier från bland annat Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen att de som mår sämre, mår betydligt sämre än majoritetsbefolkningen.
Svenska staten har nyligen tagit ett första steg mot ett erkännande av de övergrepp som skett i form av tvångssteriliseringar av transpersoner något som är historiskt och internationellt unikt.
Ekonomisk kompensation kan aldrig ersätta de övergrepp som gjorts, men att erkänna fel är ett steg i rättighetsarbetet. Fler steg behöver tas för att hbtq-personers livsvillkor inte fortsätter begränsas. Jämfört med Europa sjunker Sverige på en hel del områden.
Förra veckan kom resultat från en kartläggning av ILGA Europa som jämför vilka åtgärder de olika europeiska staterna vidtagit för att förbättra hbtq-personers livssituation.
Sverige sjunker i rankingen, främst för att andra länder gjort stora framsteg. Malta, som i år kom på första plats, har genomfört omfattande förbättringar på kort tid.
Sverige har också skördat framgångar, bland annat har ensamstående nu rätt till insemination men jämfört med förra året har Sverige tappat två poäng.
Det ena poängen som vi förlorat beror på att regeringen slutat att följa upp att hbtq-flyktingar får en korrekt och rättssäker prövning av sina asylskäl genom att Migrationsverket inte längre har ett återrapporteringskrav till regeringen avseende detta.
De nya och hårdare reglerna som är på väg att införas kommer dessutom att ytterligare försämra hbtq-flyktingars situation då möjligheten att få uppehållstillstånd som så kallade “övriga skyddsbehövande” avskaffas.
Ungefär en tredjedel av de hbtq-personer som söker skydd i Sverige får idag stanna som “övriga skyddsbehövande”. När de nya reglerna införs kommer de att skickas tillbaks till en osäker framtid där de tvingas dölja sin identitet för att undkomma hot, våld eller död.
Det andra beror på brister i regeringens hbt-strategi. Tidigare fick Sverige poäng för strategin, men ILGA Europas krav har blivit högre. Sverige behöver en förbättrad hbtq-strategi som innehåller förslag på tydliga och uppföljbara åtgärder.
Det behöver även avsättas pengar för att åtgärderna ska kunna genomföras.
ILGA Europa uppmärksammar även att det har förekommit en stor mängd homofobiska, transfobiska och bifobiska uttalanden i det offentliga rummet i Sverige under det senaste året.
Uttalandena har kommit både från kristna och muslimska religiösa ledare, politiker och främlingsfientliga aktivister som försökt att använda hbtq-personers utsatthet för att främja sin främlingsfientliga agenda.
Att Sverige sjunker i ILGA Europas rankning över hur hbtq-personers mänskliga rättigheter respekteras visar att kampen för mänskliga rättigheter måste föras varje dag. Det är inte ett arbete som blir färdigt.
Närmsta tiden kan Sverige till exempel få till den förändring som föreslås i utredningen avseende könstillhörighetslagen och även att inkludera transpersoner i hetslagstiftningen.
Regeringen har också nyligen tillsatt en utredning för införande av könsneutral föräldraskapspresumtion, vilket är ytterligare ett steg i rätt riktning.
Varje dag eroderas respekten för våra mänskliga rättigheter av hat, bristande förståelse eller av det som brukar kallas “ekonomiskt ansvarstagande”.
Det gör att vi varje dag måste fortsätta att kämpa, både för att motverka att det vi redan vunnit går förlorat och för att stärka respekten för hbtq-personers mänskliga rättigheter.