I Sverige får kvinnor sämre äldrevård och hjärtsjukvård, de drabbas oftare av svåra – ibland dödliga – biverkningar av läkemedel, högskolor har satt i system att sortera bort kvinnor framförallt till de stora utbildningarna, två tredjedelar av alla nystartsjobb går till män, många unga tjejer får sin skolgång saboterad på grund av att de sextrakasseras, och så har vi hedersvåldet.

Ändå kan vi se att Anna Hedborg (S) i ett utspel väljer att lägga fokus på föräldraförsäkringen, och föreslår att man ska begränsa möjligheten för kvinnor att stanna hemma längre med obetalda dagar.

Till det kommer förslaget om att tvångskvotera mer av föräldradagarna och förhindra att föräldrar skriver över dagar på varandra. Redan 2004 förde tidigare SSU-ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson, numera ordförande i LO, fram ett förslag om att öka tvångskvoteringen.

Tio år senare säger 80 procent fortfarande nej till mer kvotering enligt en studie från Novus.

Anledningen till att så många säger nej till mer styrning är de insett det som de rödgröna partierna missat: Familjer är olika och barn är olika.

Själv drabbades jag av havandeskapsförgiftning med mitt första barn. Hon föddes i vecka 36, och dagen efter mitt kejsarsnitt drabbades jag av eklampsi, graviditetskramp, och fick sövas ner för att överleva.

Nere på neonatalen drabbades min dotter samtidigt av ett andningsuppehåll. Vi dog nästan båda två.

Jag hade inte några planer på att stanna hemma längre från början, men vår situation gjorde att vi omvärderade allt och bestämde oss för att välja bort standardlösningen – med två heltidsarbetande föräldrar och barnet i förskola från ett års ålder.

Och vi är inte ensamma om valet att satsa på tid för barn och balans mellan familj och arbete.

I dag finns i Sverige en växande gräsrotsrörelse av föräldrar som gör samma val. Många av dem samlas i Hemmaföräldrars nätverk, HFN, som i dag har cirka 1 400 medlemmar i huvudgruppen på facebook, samt lokala grupper över hela landet.

Det finns lika många berättelser om varför dessa föräldrar valt att stanna hemma längre, som det finns föräldrar. Gemensamt är att de syr ihop sina egna lösningar utifrån familjens förutsättningar.

I bland är mamman hemma på heltid, i bland är det pappan. En del arbetar 50 procent var, en del 80/20. Vi har alla slags familjer i gruppen: kärnfamiljer, bonusfamiljer och ensamstående.

För att kunna göra det här valet, pusslar de, skriver över föräldradagar på varandra och de som har möjlighet förlänger hemmatiden med vårdnadsbidraget.

Människor kommer alltid att göra fria val och det kommer att betyda både för- och nackdelar. De eventuella nackdelar som uppstår när man väljer att stanna hemma längre, som sämre pensioner och sämre karriärvillkor är ju något man kan arbeta med och förändra – i stället för att försöka förändra människors val och tvinga alla att göra lika.

Vi har nu en rödgrön regering som med sina 138 mandat mot Alliansens 141 har bestämt sig för att inskränka föräldrars fri- och medborgerliga rättigheter att själva fatta beslut kring sina barn.

Det är en politik som de inte har mandat för.