En tjej sätter sig utanför riksdagshuset för att hon fått nog av att klimatfrågan inte tas på allvar.
Ett halvår senare är hon utsedd till årets kvinna, har startat en internationell rörelse som samlar hundratusentals och talat inför ledarna inom de mäktigaste forumen.
Greta Thunbergs rättframma budskap: ”Ni stjäl vår framtid” har satt ord på vad det är som pågår. Som barn i ett land med skolplikt är bland det mest radikala man kan göra att strejka från skolan.
Greta Thunberg har använt och utvecklat den makt hon besitter för att inspirera och utmana människor i alla positioner och hela det politiska spektrat.
Så samlas vi utanför parlament och kommunhus med budskapet: ”Det är ett nödläge! Ni med makt – kalla på kavalleriet!”
Med hjälp av de fossila bränslena har vi byggt upp storskaliga system, beroende av global handel och ständig tillväxt. Ungefär 80 procent av den globala energianvändningen är fossil.
Ett samhälle utan fossil energi ser troligen helt annorlunda ut än dagens; det präglas av minskande, inte ökande resursanvändning. Det innebär en helt ny logik med andra drivkrafter.
Det politiska systemet har utformats i tillväxtens tid. Det präglas av antaganden och förväntningar om fortsatt tillväxt.
I stort sett alla investeringar och infrastruktur bygger på det, samtidigt som mycket talar för att förväntningarna inte kan infrias (eftersom enligt flera bedömare tillväxten går mot noll).
Detta har redan börjat skapa spänningar: Sverigedemokraterna med flera högerpopulisters uppgång, Gula västarna etc. Det politiska landskap vi rör oss i ser väsentligen annorlunda ut än vad vi är vana vid.
Politiker kommer inte – ens med den bästa vilja i världen – att kunna ge oss det vi vill ha och trodde vi hade rätt till.
Är det då verkligen de som kan leda omställningen? Tänk om det är vi som är kavalleriet? Vad betyder det att vara vuxen i en tid av förändring: hur kan vi hitta och använda vår makt?
Omställningen till ett samhälle som respekterar planetens gränser kräver engagemang och kreativitet. Inom omställningsrörelsen tror vi att det främst innebär lokal utveckling.
Att vi inte enbart minskar våra anspråk på planetens resurser, utan börjar skapa lokala ekonomier som fungerar regenerativt, det vill säga som utvecklar, inte utarmar, sammanhangen de är en del av.
Vi håller med om att politiker snarast bör fatta beslut som innebär en radikal omställning till ett resurssnålt samhälle. Men det räcker inte att peka på dem som har makt idag.
Omställningen behöver att fler tar ett steg fram, bygger lokala nätverk och blir ansvariga aktörer i de sammanhang vi har rådighet i. Skapar nya modeller för beslutsfattande, jordbruk, skogsbruk, ekonomi, byggande och boende för en ny tid.
Så enkel och så svår kanske omställningen är.
Så vad är nästa steg efter att strejka? Hur ser en vision om lokal utveckling för ökad livskvalitet ut? Vilka finns runt omkring dig som du kan samarbeta med?
