Ett atombombshot från en utmärglad kommuniststat med en hotfull envåldshärskare hänger över oss som om vi vore inne i en dålig 80-talsfilm.
USA:s president Donald Trump bränner broar mellan människor med hjälp av sin självupptagenhet, sexism och främlingsfientlighet, Rysslands Vladimir Putin drömmer om ett Storryssland byggt på makt och militär styrka där inga homosexuella syns, Xi Jinping köper upp världen med en ekonomi byggd på en nation av arbetare med extremt dåliga villkor och begränsade mänskliga rättigheter.
Klimatkatastrofer, krig och människor på flykt är verklighet. Vad har det med manlighet att göra? Allt. It’s a mans world, and it’s a mad world.
Ingen vinner på en värld där de machovärderingar som världsledarna personifierar får styra, särskilt inte om de gör sitt bästa för att få den obeboelig.
Det är ett faktum att: män i allmänhet har mer pengar än kvinnor, har mer politisk makt än kvinnor, fler män är poliser, militärer, gängmedlemmar och terrorister, att färre män tar hand om sina barn, att de äter mer kött, eller att män äger flera multinationella företag och bilar än kvinnor.
Det här är genussystemet som det ser ut idag. Det är djupt rotat och kommer ur generationer av mänsklig historia, men att upprätthålla detta system skapar bara förlorare.
För det handlar inte om politisk ideologi, åsikter eller debatter, det handlar om att riktiga människor drabbas av konsekvenserna av dessa normer.
Pappor som förlorar kontakten med sina barn, ensamma män utan en enda nära vän, uttröttade mammor som fastnar i låglönejobb, unga tjejer som våldtas och kallas horor, unga killar som halkar efter i skolan, män som tar livet av sig innan de ens sökt hjälp, kvinnor som pressar sig själva till ätstörningar eller att prestera sig till utmattningsdepressioner.
Medelålders män med bukfetma, diabetes eller en sjukdom som de hade kunnat vårda om de uppsökt läkaren i tid.
Män som dör i olyckor på arbetsplatser, på vägar, i missbruk eller bara för att de ska göra ett coolt youtubeklipp när de åker bakom tågvagnar.
Andra unga killar som blir knivstuckna för att de råkat titta snett på någon utanför krogen eller nedslagna på gatan för att de sminkat sig och klätt sig i kjol.
Äldre kvinnor som aldrig ens vågat utbilda sig eller skaffa ett jobb för att de skulle ta hand om familjen. Kvinnor som har ett jobb, men som för tionde gången blivit åsidosatta till förmån för en manlig kollega som råkar gilla samma fotbollslag som chefen.
Alla de kvinnor som mister livet för att de inte får göra en abort, eller blir misshandlade till döds i hemmet.
Samtidigt ska vi komma ihåg att vi är mer än våra könsroller. Män är inte manlighet.
Män som kollektiv är inte ensamt skyldigt till världens ondska.
Män som individer är inte automatiskt bärare av ett våldsamt, sexistiskt, statusjagande, homofobiskt, makthungrigt eller miljöförstörande beteende.
På samma sätt som kvinnor inte nödvändigtvis står för det omvårdande, de nära relationerna, skönheten, sårbarheten, hemmet, moder jord, samtalsterapi, gröna äpplen och kärlek till alla barn.
Frågan är dock, varför måste vi alltid spela mot en traditionellt ”manlig” bild om vad som är åtråvärt? Status, pengar, makt och erövring … till och med formen för debatt, den som går ut på att övertyga, vinna poäng och att veta bäst, är manligt kodad.
Inte att lyssna, ta in den andres argument eller vara öppen för förändring. Som människor vill vi må bra, få bli dem vi vill vara utan onödiga begränsningar och känna hopp inför framtiden.
Men då måste själva spelplanen ändras, genusordningen med machovärderingarna som styr världen in i kaos. Nu, innan orkaner och tsunamis endast avlöses av bomber, krig och nya flyktingkatastrofer.
----------------------
SVT Play: Opinion live 14 september:
Feminister måste sluta skuldbelägga alla män. Det menar filosofen Alexander Bard som tänker starta en ny mansrörelse. Han debatterar mot Gudrun Schyman (Fi) med flera.
