Föreställ dig en läkare som hittar cancer i en patient, men i hemlighet låter sjukdomen förbli obehandlad. Självklart är det en fruktansvärd
tanke.
Men när det gäller förra veckans stora cyberattack är sanningen att angreppet aldrig ägt rum om bara säkerhetstjänsterna spridit varningen.
Fler än 200 000 personer i minst 150 länder drabbades, enligt chefen för Europol. Fordonstillverkare i Frankrike fick stänga produktionen.
Sjukhus i England blev lamslagna. Operationer ställdes in.
Angriparna utnyttjade ett säkerhetshål Windows som först upptäckts av den amerikanska spionorganisationen NSA.
Planen var att NSA skulle använda sårbarheten för egna syften, men i stället blev NSA hackade själva och därmed öppnades en möjlighet även för utomstatliga kriminella att slå till.
I kölvattnet efter attacken efterlyste Microsofts chefsjurist en ”digital Genèvekonvention” som ska tvinga våra säkerhetstjänster att
berätta om sårbarheter, snarare än att samla på sig för eget bruk.
Det är förståeligt att Microsoft är oroliga, eftersom de är en förhållandevis stor aktör såväl med operativsystemet Windows som på marknaden för molntjänster.
Självklart är stora aktörer intressanta måltavlor.
I ett läge när hela molnet hos Amazon eller Microsoft potentiellt krypteras och blir låst, som nu skedde med enskilda datorer, då blir effekterna svåröverskådliga.
Att det mäktiga NSA – visselblåsaren Edward Snowdens tidigare uppdragsgivare – agerar mot allmänhetens intresse är illa nog.
I ett svenskt perspektiv har vi tyvärr också en läkare som på sistone intresserat sig för strategin att lämna digitala sjukdomar obehandlade. Han heter inrikesminister Anders Ygeman (S).
Jag syftar naturligtvis på inrikesministerns förslag om ”hemlig dataavläsning”. Just med hjälp av så kallade trojaner ska medborgarnas
datorer kunna övervakas vid misstanke om brott.
Men hur ska detta gå till i praktiken? Jo, just genom utnyttjandet av hemliga säkerhetshål!
Hittills har debatten om hemlig dataavläsning handlat om brottsbekämpning kontra personlig integritet. Nu måste vi lägga till en viktig faktor i ekvationen.
Utredningen, som ska redovisas den 13 november 2017, har inte ens i uppdrag att fundera över hur tryggt det är att samla in listor över sårbarheter.
Om inte NSA kan hålla tätt – varför skulle svenska säkerhetstjänster lyckas bättre?
Risken med förslaget om hemlig dataläsning är alltså att utomstatliga kriminella än en gång får en lista på säkerhetshål serverad på silverfat.
Det hände nyss, och det finns ingen anledning att tro att det inte blir ännu värre nästa gång.
Läkare över hela världen förbinder sig sedan tusentals år till läkareden – att se till den enskilda patientens bästa. I den grekiska mytologin illustreras tydligt läkarens makt och ansvar.
Den brygd som förvaltades av läkekonstens gud, Asklepios, var gjord på blodet från de fasansfulla Gorgonerna och hade magiska botande egenskaper om den togs från den högra sidan, men om samma brygd togs från den vänstra sidan var det ett omedelbart och dödande gift.
Spiontjänsternas hemliga kartläggning av sårbarheter är ett tveeggat vapen. Giftet som ska skydda oss från grov brottslighet kan användas
till att slå ut livsuppehållande funktioner.
Den som likt läkekonstens gud bär den digitala ormstaven måste bekänna sig till ett slags internetålderns egen läkared.
Då krävs öppenhet, transparens, samt att med alla medel bekämpa sårbarheter och digitala hot.
