Bonden Jörgen Andersson. Foto: Åsa Eriksson
Debattinlägg

”Mänsklighetens framtid hänger på korna”

Klimat ·

”Mänsklighetens framtid hänger på korna och vi behöver först skämmas, sedan be dem om ursäkt och lova bättre respekt för vårt 8000 år gamla samarbetsavtal”, skriver Jörgen Andersson.

Om debattören

Jörgen Andersson
Fjällbonde, VD Fjällbete

Åsikterna i inlägget är debattörens egna.

När kor och andra betesdjur får uttrycka sig naturligt, samspela med gräs, svampar och mikrober som miljoner år av evolution lärt dem, då pumpas koldioxid från atmosfären ner i matjorden som därmed blir mer mullrik och bördig för varje år som går.

Utan betande djur bryts det här samspelet och mullhalten sjunker, med ökande koldioxidhalt i atmosfären som resultat.

Det är naivt och rentav farligt att hoppas på mänsklighetens förmåga att frivilligt avstå från förbränningen av olja och kol.

Desto mer realistiskt är det att vi på 100 år kan upptäcka och tillåta naturens egen arbetsförmåga att bygga matjord av koldioxidöverskottet från de senaste seklens misshushållning av fossila bränslen och matjordar.

Realistiskt är det eftersom byggande av matjord är en lönsam verksamhet, som höjer markpriset, ger hälsosammare mat och dessutom bättre tillgång på vatten, då en dubblering av matjordens kolinnehåll fyrdubblar kapaciteten att ta emot och hålla kvar vatten i jorden.

Som bonde behöver jag generellt sett 20 år och en flock kor, för att dubbla kolinnehållet i en matjord som plågats av den traditionella kreaturslösa växtodlingen för spannmål, socker och vegetabiliska oljor.

Den dieseldrivna växtodlingens tre industriråvaror som, på folkhälsans bekostnad, fabriksförädlas till livsmedelsliknande produkter för maximalt enögd vinst. (Senaste exemplet är den så kallade växtmjölken).

De andra fabrikerna som använder inspärrade husdjur för produkter som liknar ägg, bacon och ost, pumpar kolet ännu fortare åt fel håll och gör det svårt för människorna att kunna se djuren i ögonen utan att skämmas.

På senare år har det tydligt märkts hur den globala folkrörelsen, där fler människor tar större ansvar för sin mat, växer sig allt starkare.

Ökande kunskaper gör det allt svårare att hitta något ätbart i butiken, och när livsmedelsindustrins lejda lagstiftare sätter stopp, uppfinns nya vägar som till exempel att bli delägare i en ko för att få köpa gräsbaserad obehandlad mjölk.

Internets möjligheter är oändliga och de direkta relationerna mellan konsument och producent behöver inte vara småskaliga och ineffektiva. Det är industrin som behöver oss, och inte tvärtom!

Miljarder hektar koltörstande jordbruks- och gräsmarker behöver bönder som kan stänga av traktorn och låta naturen göra mer av jobbet.

Dessa bönder, tillsammans med delaktiga konsumenter, ordnar utan vidare hälsosam mat till 15 miljarder människor bara vi bestämmer oss för att tygla industrimonstret.

Som biprodukter får vi rent vatten i floder som rinner året om och blomstrande biologisk mångfald, (ju fler kor som får beta på rätt sätt desto fler vilda djur).

När vi bestämmer hur vi brukar planetens jordar så bestämmer vi alltså om koldioxidhalten i atmosfären ska ökas eller minskas.

Mänsklighetens framtid hänger på korna och vi behöver först skämmas, sedan be dem om ursäkt och lova bättre respekt för vårt 8000 år gamla samarbetsavtal.

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.